Kajakdesign

"köpekanot"

2012-01-04T23:10:00.000+01:00

Senaste halvåret efter bygget av havsracern har mitt idoga jagande av fart inneburit stora förändringar i mitt sätt att träna, och min syn på sporten i helhet.
I sommar då veckoturen till Stockholm var över och paddlingen för min del mer kom till att handla om vanlig vardaglig träning i kända vatten än om stora naturupplevelser, insåg jag snabbt att min vanliga tur ut genom hamnen i Malmö och söderöver förbi Ön och Limhamn var alldeles för tråkig för att den kunde vara värd turen i sig. Det krävdes nya utmaningar helt enkelt. Samtidigt så fick jag i augusti mitt fjärde barn och det började bli svårt att få tid med tretimmarsturer med inlagd fika och avslutande bastu på klubben. Jag visste också från tidigare år att fastän det går paddla havspaddling på höst och vinter så blir det lite mindre tid på havet i vinterhalvåret och ofta blir det här i Malmö till många turer på kanalen i höstmörkret. Detta är oerhört tråkigt om man bara paddlar turpaddling på kanalen.

Jag ville lära mig något nytt! - och första steg jag tog var att införskaffa en vingpaddel - en Braca IV MAX i marathonutförande. I början blev det mest plaskande men då jag nästan samtidigt köpte en pulsklocka med GPS funktion insåg jag att det redan från första färd gick betydligt snabbare än med GP. Detta till priset av mycket ont i axlarna orsakad av min dåliga teknik. Efter att ha fått råd av de tävlande i klubben gick det bättre och jag blev av med allt obehag, och fastän min teknik knappast var på plats så kan jag lugnt säga att vingpaddeln är oöverträffbar för rakt fram paddling - och med bättre teknik med minimal skaderisk.

Under sensommaren tränade jag mycket vingpaddel, men vågade mig sällan på havet då jag inte hade mycket förtroende för mitt stödtag med vinge. Det blev mycket paddling ensam på kanalen - tråkigt även i racern! Jag insåg att jag fick gå vidare med detta och började använda en av klubbens Zedtech TCR för slätvatten på kanalen. TCR'en är en relativt stadig turbåt med en bredd på 48 cm men med rätt rundad botten för en havskanotist. - Och jag upptäckte nu att slätvatten kunde var roligt också. Det gick inte mycket snabbare än i havskajaken - men lusten att lära blev väckt och under senhösten flyttade jag upp till Zedtech Freelancer 75 - en tävlingsbåt på 44 cm bredd som är betydligt stadigare än vad eliten använder. Även detta har börjat funka nu - kruxet är bara det att klubben bara äger en 75'a medan alla andra Freelancer är 65'or inköpta åt ungdomssektionen. Nu på hösten har man ju haft den för sig själv (alla andra är tydligen för bekväma av sig), men till våren inser jag att den kommer vara upptagen hela tiden, så då ´Kano & Kajakbutikken´ norr om Köpenhamn kontaktade mig ang. att de hade bra priser på Tävlingskajaker köpte jag utan att prova (väl vetandes att jag troligen inte skulle bemästra kajaken i fråga).

Jag har alltså nu som havspaddlare och hemmabyggare lagt pengar på en Epic Legacy XL med racingroder. En ICF 520 cm låda med en bredd på 40 cm. Kolfiber på en honeycomb-kärna....

Man kan fråga sig vad meningen med detta är - och svaret är helt enkelt att då jag för mycket av min träning i vinterhalvåret är hänvisad till kanalen i anledning av både väder och vintermörkret då kan jag lika gärna som att få sämre balansförmåga genom att sitta i min havsracer på kanalen, paddla en rankare kajak, och sedan på våren ner vi åter går på havet känna mig säker i min stabila havskajak. Dessutom är ICF racern klart bättre träning när vi talar ren fitness eller form om man vill - som att välja en racercykel fram för en mountainbike när jag nu kör på slät asfalt...

Lite mer fakta - kajakken väger 11 kilo och är designat av Ted van Dusen en legendar inom kajakkonstruktion. Roderkonstruktionen är lite annorlunda än vi är vana vid att se - underliggande - men helt bak. Det ger lite sämre svängförmåga, men det är inte speciellt svårt att svänga med den egentligen - och teorien är att den mindre turbulens under skrovet i förhållande till vanligt underliggande roder kan betyda några 100delar på en 200 meter sprint.

Kajaken är som alla andra tävlingsbåtar designad enbart för fart, och av den anledningen såg jag ingen som helst anledning att bygga själv. För många har sysslat med detta för länge för att det skulle för mig skulle vara möjligt att designa något bättre under en vinter. Samtidigt sparar jag några hundra timmar byggtid och priset var faktisk inte mycket högre än materialkostnaderna förr ett hemmabygge...Lätt val alltså!

Låt mig avslutningsvis säga att jag fortfarande ser mig själv mest som havspaddlare och att detta bara är ett bra alternativ till träningen som tydligt redan gjort mig till en betydligt bättre paddlare. Likaså kommer jag fortfarande att tycka att Saras black light GP är ett fantastiskt redskap som kommer följa med på många turer framöver - fast för snabb paddling på relativt lugnt vatten kommer den stanna på fördäcket.

Bilder på färdig havsracer

2011-12-31T00:35:00.002+01:00

Jag får börja med att be om ursäkt - det har varit ett år med massor av rolig paddling - och det har dragigt ut på tiden med bilder på en färdig låda.

Kajakken blev faktisk klar med bra över en månad kvar till 2011 års upplaga av M24KC som jag hade bestämt mig för att det skulle gå vinna igen ( nästan - fast med över en mil upp till Urban Wedberg får jag väl erkänna att jag inte riktigt var i närheten). Tyvärr var det ingen som tog några bra bilder av mig och kajakken under tävlingen - och dom jag sett var i relativt dårlig upplösning, och då jag själv struntade i att ta bilder under sjösättningen fick jag skylla mig själv.
Nu under lovet (jullovet that is) fick jag äntligen ihop det till att jag befann mig i klubben, i dagsljus och med en kamera i handen så härmed får jag presentera bilderne på den ny men alldeles väl använda Ione Havsracer:

Skarva skrov och däck, samt lackarbeten

2011-12-31T00:19:00.000+01:00

Med en vis fördröjning kommer här en beskrivning av de sista delmomenten i bygget av Ione havsracinglådan.

Efter all detaljpyssel återstod ett viktigt och kritiskt moment i bygget - att skarva skrov och däck inklusive sits, skott och linkanaler. Det är ett ganska kladdigt arbete - väldigt svårt att få till då det aldrig går helt så snyggt för sig som man tänkt sig, men har man varit noggrann och inte väntat för länge med enkeltsidigt laminat då man byggde skrov och däck finns det god chans att det ändå blir ganska bra.

Det går åt en del tejp när man skarvar - denna gången gick det enbart med maskeringstejp - allt passade så bra att det inte behövdes vara sig silvertejp eller spännband den här gången. Arbetet bör göras i två moment med någon dags mellanrum - första dagen limmar man ihop delarna och sedan slipper man skarven och överskott av epoxilim så relingslinjen blir lät rundad. Jag brukar lägga på 3 lager 160 grams glasfiber över skarven hela vägen runt, kanske någon extra just vid sittbrunnen. Härefter återstår bara mängder med slipjob och efterslättning med epoxi innan farkosten är klar för lack.

För detta job återstod förr mig lite extra tråkigt jobb - den speciella kolfibern jag använd runt sittbrunnen hade en del fula blåsor som det inte rikligt gick leva med mitt i synfältet så jag fick skära upp dom och försöka putta in lite epoxi och trycka ut luften.

Resultatet var åter igen sådär - så efter en liten tankepaus och en snabb beställning hos kolfiberleverandören gick jag igång med något så alldeles tråkigt och smutsigt att det inte platser på bild - Jag satte bandslippen direkt i kolen på den fullt färdiga och sjödugliga kajakken och slipade bort all kolfiber helt ner till trädet, primade pånytt med epoxi och lade sedan ny vanlig twill kolfiber på däcket. Det var en rejäl försening av projektet men resultatet blev mycket bättre än vad jag hoppats på.

Förrnämda slipjob och finnisharbete fortskred lika planmässigt och tråkigt som på tidigare byggen (slipa, pensla epoxi, slipa pensla epoxi, slipa pensla epoxi...), och snart var det dags för lackarbetet

Denna gången blev det lite fler färger och lite mer maskering än jag är van vid. Vit på däcket, klar lack på detaljer och svart på skrovet. Maskeringen får man använda betydligt mer tid på än själva arbette med att måla. Denna gången applicerer jag med billig skumroller och efterslätar med kvalitetspensel. De andra gångarna har jag gjort allt med pensel, men detta är enklare, snabbare och ger mycket bättre resultat.

efter att först målat klart skrovet med svart, var det dags att klarlacka alla detaljarbeten i kolfiber. På bilden är detta klart och jag har just maskerad inför att måla däcket vitt. Loggan som är av laserskuren vit vinyl ligger under klarlacken.

Kolfiber är riktigt snyggt när det står helt i helt ny lack.

Detaljarbeten

2011-04-04T13:09:00.001+02:00

Jag lade några riktade kolfiberremsor på insidan av både däck och skrov, men har länge tänkt att det platta akterdäcket skulle svikta när jag sitter mig med full vikt bakom sittbrunen. Därför har jag vald att göra en enkel balk där belasningen blir störst. Först limmar jag ihop två Paulownialist faser dom så sektionen blir trapezformat och limmar den mot insidan av däcket med snabbepoxi. utanpå laminerer jag några lager glasfiner och en remsa kol. Jag anänder inte riktad kolfiber då krafterne måste överföras från däck till balk över hela balkens längd. Resulatet blir en mycket stark och väldigt lätt förstärkning. För att balken inte blir en brottsanvisning låtwer jag glasfiberremsorna gå ut en bra bit från själva balken.

Nu kommer en av de stora delmomenten i detaljpysslet: Att göra sitsen. Då jag inte har varit helnöjd med min förra sits fick jag börja om från början. Eller nästan! - Jag har fuskad lite. Jag hittade en gammal tävlingssits i gymmet som nog har suttit på en paddelmaskin en gång i tiden, och jag tyckte at den var rätt skön, fast alldeles för liten för en havskajak, men ändå ett bra utgångsläge, så första moment var att limma dit kartonbitar och silvertejp på kanterne i passande form och gjuta av detta med några lager glasfiber.

Sedan är det bara att tejpa in sitsen i den midlertidigt sammanfogade kajaken och suplera med yterligare karton och skumbitar bak om rygstödet och långs kanten mot skrovet. Jag jämnar ut med gips och då det torkad slipar jag bort värsta ojämnheterne och gjuter åter av sitsen med gips. Efter några dagar fram för spisen i vardagsrummet är gipsgjutningen torr och efter mycket slipande gjuter jag den färdiga kolsitsen. 5 lager iallt ( 3 glas, två kol)

skulptera upp sitsen i sittbrunnen

Gipsgjutning

Det blir mycket skräp när man jobbar med gips...

Hela raden av delmoment

Under loppet av bygget har jag passat på att göra andra smådetaljer, som Linfästen, Vbalk, fotstöd skott, Skenor med mera. Visa delar fattas dock och jag gör alla i ett enda svep...

förberedelse av sista detaljgjutningen.

detaljerarbeten

tiden börjar snabbt rinna iväg och med fara för slarv, fortsätter jag de närmsta dagarna med att montera detaljerne i skrov och däck. Först ut är montage av beslag / linfästen.

Däck

2011-03-06T02:40:00.000+01:00

Nu lär det vara en hel månad sedan jag gjort något av bloggen. Vad har hänt? - Jo en hel del, det bra det att när väl man har fått ihop en del bilder och så att det finns nått att visa, då börjar det bli ett projekt i sig att uppdatera bloggen , och då kommer en kväll i verkstaden före...

Faktisk gick jag direkt igång med däcket: Byggde snabbt ett underrede som skrovet passade på, sågade ut spantmallarne, monterade dom med silvertejp i skrovet och var väll igång med att ribba igen ett par dager efter att skrovet blev klart. Egentligen ingen märkvärdigt här. Jo kanske just i början: Jag har väldigt tvär rundning mellan skrov och däck och just här var det lite svårare än vanligt att få mina profilerade list att tura riktigt snyggt. Då paulownian var ganska mjuk, sågade jag inte bort ena federn på listan utan tryckte in den lite hårt och hoppades det gick. Vi får se... Utan tvekan det mest perfekt ribbade däck jag gjort hittills.

Då det hela börjar ta form tycker jag kanske vissa delar av fördäcket verkar lite platt och tråkigt, men särskilt akterdäcket som är helt platt kan synas lite väl brett just bakom sittbrunnen. Själva relingslinjen tycker jag däremot ser riktigt vass ut den här gången. Blir spännande att se hur den blir när jag sedan skall såga ut för infällningarna fram för sittbrunnen.

nog det bästa resultat hittills

Nöjd med ribbningen slipar jag snabbt hela däcket och är klar för pusselarbetet (det roliga). Jag har på jobbet tryckt ut en mall för sittbrunnen och sargen, att såga efter. Sedan är det bara att börja ribba den stående delen av nedsänkningen av sargen. Denna gången kommer jag täcka det hela med kolfiber och behöver alltså inte tänka på att dölja endträet och det går mycket snabbare att ribba utan att skulle skära i gering här. Den liggande delen av nedsänkningen där emot kan ta lite tid att få till, och då jag är en otålig rackare fick jag istället slarva liiite - igen det hela täcks ju efteråt. - Den stående delen av sargen gick därefter på rutin - Det var söndag kväll och istället för att gå lägga mig gick jag direkt på att såga ut för infällningarna fram för sittbrunnen. Först blev dom för korta och smala - det finns ju inte så mycket däck att skära i när man fortfarande har lite grönlandsstuk med lågt fördäck och sedan blir formen på utskärningen ganska annorlunda i förhållande till de andra kajakker jag sneglat på då jag har liten sittbrunn och kan gå mycket närmare på paddlaren med utskärningen. Dessutom är detta första gången jag gör sådana utskärningar och det kändes ingalunda rutinerat att börja på detta. Främst inte bara det att skära i det perfekta fördäcket, men sedan att få ribborna att passa och styra någorlunda rätt. Ärligt talat tyckte jag det var för djävligt - men efter några få ribbor gick det ganska lätt för sedan att bli ganska svårt att styra igen mot slutet, men med pyttelitet maskeringstejp gick det bra och resultatet blev jag nöjd med.

Jag var i farten i dessa dagar så dagen efter fixade jag att sänka ner båda luckorna fram och bak efter kvällsmaten fast än jag knappt sovit dagen innan - en snabbt beslut snabbt gjort och vad fan - blev det fel tänker jag ändå täcka allt med kolfiber efteråt...

Nur börjar man få en känsla av hur kajakken kommer se ut.

På tal om hur kajakken kommer se ut så har jag gjort några nya skisser i illustrator. Jag och Uffe har pratat en del om kajakker på sistone och vi hade väl både lite åsikter om vad som funkar och inte funkar. Uffe var lite inne på att maskering av infällningarna om jag skulle måla kajkken som jag tänkt från början kunde vara lite jobbigt, och då jag samtidigt så ett förslag från honom om att maskera rakt över däcket på olika ställen och sedan ha synligt kolfiber över däckets fulla bredd bestämde jag mig för att modifiera min ritning lite och se om det gick (då kan i också bättre fatta vad jag försökte beskriva).

Det blir ju lite mer kolfiber men jag giller det. Även den Vita som jag egentligen redan hade avfärdat jag ville ju ha en svart från början. Faktisk är jag uppe på tre möjligheter, där alla er blankt svart under botten och mattlackade i någon färgkombination på däcket med synliga kolfiberpartier: en där partierne mellan kolfiberpartierne är svartmålade, en vit och en där träet är synligt i mellan kolfiberpartierne. - Den senare är en variant som bygger på att träarbetet blev rätt så bra - samtidigt gillar jag inte riktigt färgen på trädet när det får epoxi, och jag överväger därför starkt att ge det samma svarta lutbehandling som jag gjort med ekgolven inne(!) - svart vet jag det blir - men om det blir snyggt eller om det funkar som effekt genom glasfiber och epoxi återstår att se - men det löser samtidigt ett annat problem: om jag vill ha synliga kolfiberpartier i däcket kan jag inte ha svart pigment i glasfiber och epoxi samtidigt, och hur gör jag då att kajakken är svart under lacken så repor syns mindre? - jo väljer jag ändå att måla svart då är det ju perfekt med svart trä under glasfibern och under kolfibern.

Jag har de senaste dagarna haft en del tävlingar att lämna in på jobbet och därför dröjde det en del dagar innan jag åter kunde jobba med däcket och ge däcket en coating med epoxi och sedan ta tag i kolfiber och glasfiberarbetet. Då jag vet att det blir mycket meck med den nya bredrutiga kolfiber jag har hittat - särskilt i arbetet runt sittbrunnssargen - är jag väldigt noga med att drapera innan jag börjar dränka in allt i epoxi. Epoxiarbetet kommer ändå ta ungefär tre timmar!!! - Det visar sig att limmet som håller tråderne på plats i den inköpte kolfiber inte är designat att reagera så epoxin men däremot på värme - den lossnar runt 20 c och jag håller 19 c i garaget då jag blandade epoxin - och den är väldigt svår att få att följa däcket - och hur skall jag få den att gå runt sargen då? Jag springer in och ringer säljaren på Carbix som säger att det är vanligt att jobba med varmluftspsitol under arbetet och att det skulle underlätta mycket. Ganska riktigt är det mycket lätt att få det att smyga sig runt alla tvära slag och jag blir ganska nöjd. Jag är extra noga runt sargen - inga luftbubblor under den här dyra dyra väven. Ett annat nytt experiment denna gången är att jag försöker få till en slätare yta och lägre laminatvikt genom att gnugga fast peelply på sina ställen av däcket.

Dagen efter - igår var det faktisk - fick jag dock en tråkig överraskning: på glasfiberpartierne har bitarna av peelply sugit upp alldeles för mycket epoxi och det syns strimmor av torra partier i glasfibern - inte så mycket att det nämnvärd kommer att ha försvagat laminatet - men dock så mycket att det inte går att hålla i trästruktur utan jag får senare måla med heltäckande. Än värre är att jag varit för slarvig på de stora ytorna med kolfiber och det bar blivit luftbubblor under flera av rutorna under kolfibern på fördäck - jag skulle gissa 70 - 80 riktigt stora rackare...

Det finns inte mycket att göra - jag kommer helt säkert inte att skära bort dom - då får jag lacka hela däcket -i stället skär jag små repor i varje bubbla och hoppas att tillräckligt med epoxi tar sig in för att styrka upp bubblorna lite och kommer funka hyfsad - men det blir många lager epoxi och mellanslipningar innan jag är nöjd. OCH det får bli lite fler uppdateringar av bloggen i fortsättningen...

Skrov

2011-01-31T23:43:00.001+01:00

efter att ha låtit riggen sätta sig några dagar justerade jag åter in den och började förbereda för att sätta ribborna på skrovet. Riggen hade satt sig någon millimeter på mitten, inget alarmerande, så efter en snabb justering var det bara att börja med mittribben och enkla laminerade innerstävar och sedan dags för de första ribborna på sidorna. De första ribborna och mittlisten brukar ta en evighet att justera in för inte att tala om stävarna som ju slutar ganska tvärt på denna kajak och därför tar viss tid att få till. När man sedan väl är igång med ribborna går det snabbt. Mina ribbor i Paulownia är ju lite smalare än vanligt, drygt 16 mm + not, men det går inte långsammare för det - visst det blir någon rad mer, men å andra sidan är det mycket enklare att styra upp en smalare list och jag tyckte faktisk det var en dröm att jobba med. Det finns inga krafter i paulownia som får listerna att styra fel, och den relativt mjuka ved gör att det är enkelt att pressa ihop listerna.

halvvägs

Efter bara 3 kväller börjar skrovet ta form, och tillpasningen av listerne börjar nu kräva lite tid, -igen tycker jag Paulownian är bra - tapethyvlen äter sig villigt in i veden utan att kvister eller annat ställer till det, och de sista listerne är riktigt roliga att tilpassa och sätta.

nästan alla ribbor på plats

Den riktigt låga aktern och relingslinien ställer till det lite då dessa gör att sista listen faktisk smalnar av och sedan blir bredare igen.

sista listen tillpassat

färdig!

Då däcket är färdigribbat är det dags för ytterstäverne som jag laminerar i paulownialist nerhyvlat till ungefär 2 - 3 mm.

ytterstäv fram

ytterstäv bak

Jag låter stäverne torka till nästa morgon och tillbringar den bättre delen av lördagen med att slipa - först med min bandslip korn 40, sedan med långbräda och vanligt sandpapper. Samma dag primer jag däcket och upptäcker till min förvåning att det går över 150 epoxi åt - är det så att paulownia är lite törstigare än gran? Samtidigt inser jag att det vackra vackra träarbetet som stod väldigt vackert som matslipat plötsligt ser väldigt flammigt ut när trädets lyster kommer fram. Jag börjar åter känna mig lite säkrare på att svart blir rätt.

färdigslipat

epoxi

virkets struktur och lyster

färdiga stävar

På söndagen är det dags för glasfiber på utsidan. JAg bestämmer mig för att köra precis som jag brukar: 163 g/m2 glasfiber över hela och med dubbel väv under botten och nnog upp emot 7 - 8 dubbelt i stävarna, lite mindre där bak. Problemet är att den annars väldigt rediga mannen hos BeHåPe plast har försett mig med en burk svart pigmentpasta med ungefär 10 gram i, och jag väljer ändå att börja, så resultatet blir extremt plottrigt och färgen täcker knappt trädet. Inför andra och tredje lagret epoxi får jag ta hjälp av Björn Thomasson som tack och lov är hemma, bor runt hörnan och hade en stor burk svart pigment i pulverform i lager - fem minuttter fram och tillbaks på cykel och åter i verksatden breder jag på med ordentligt mycket svart i epoxin i hoppet att det skal täcka och det gör det! - Med pigment i pulverform kan det knappast skada att ta i mycket i dom sista lagren - styrkan ligger ju inne i väven och icke i täcklagren. Efter en lång dags slipande är det sedan dags för sista lagret och utsidan är klar. Status är att jag har använt mer epoxi än jag räknad med och jag börjar frukta för vart vikten slutar.

Usch!!! va fult...

bättre

rättvänt

Några dagar senare vänder jag rätt på skrovet, tittar lite på linjerna, plockar bort spantmallarne och börjar på de jobbigaste passen i hela byggandet - insidan skrov! Först ut är slipning för hand 40 - 80 - 120 och sedan prime med epoxi igen. - och denna gången går det ännu värre - 200 gram epoxi! undrar vad skrovet kommer väga...För att hålla formen medan laminatet är ensidigt gör jag avståndsbitar - en för varje spant - det ser ut av mycket men är väldigt snabbt gjort och det sparar en för mycket strul senare i bygget

På insidan lägger jag den nya 110 grams twillväven jag hittade - förutom i den framtida sittbrunnen där jag använder 163grams väven som jag brukar - här vill jag nog ha full styrka. Jag har samtidigt fått tag i en rulle riktat kol av samma typ som Ulf Johansson använder och jag sätter några remsor på utsatta ställen där skrovet är bredast.

Idag var jag då ute efter andra och sista lagret epoxi på insidan och vägde skrovet. Det väger in på exakt 6000 gram vilket är något mindre än på min förra kajak - men kom ihåg att detta skrov har uppemot 15% större areal - då blir skillnaden påtaglig. (vi talar om det samlade areal - inte våt yta får jag precisera!!!) Jag har funderat lite vidare på vikten av den samlade kajaken och kommer nu långsamt fram till att en realistisk vikt nog kommer sluta på 11,5 kg. - med ett skrov på 6000 gram får jag nog räkna med att däcket utan sarg, luckor och annat kommer väga 3500 gram = 9.500 gram. två kilo för allt annat verkar vara absolut minimum, och 12 kilo är nog inte heller omöjligt. Jag måste dock säga att 12 kilo för en havsracer där jag inte har kompromissat med styrkan någonstans är acceptabelt. Min största besvikelse var sålunda också då jag stod med rodret från Smart Track i handen - visst systemet är bra, och mycket starkt, men vikten är inte i topp -480 gram för roder, roderhus och monteringsbeslag. - Bytar jag ut roderbladet sparar jag nog in 100 gram, beslaget kan jag slippa ner och spara 20 gram till, men va fan 480 gram - och då fattas fortfarande fotstöd, pedaler och linor / linkanaler. Förutom dessa små akademiska problem är jag än så länge nöjd. När jag står och tittar på kajakken förvånas jag dock över hur mycket volym det finns i förskeppet, men jag har nu heller aldrig ritat en kajak med så hög prismatisk koefficient.

Spanten uppe

2011-01-13T23:28:00.000+01:00

Det blir inte mycket gjort nu dessa dagar. Mest jobb och sedan lite träning, men tid för bygge finns det ont om. Jag har dock fått spanten upp, och jag har låtit byggriggen sätta sig ( det brukar bli någon millimeter på mitten. Som det framgår av bilden blir kajakken riktigt lång. Jag fick förlänga riggen, och även bygga in över arbetsbänken.

Jag hade redan sågat upp virket och fick i helgen tid att åka upp till min svärfar i Bromölla och planhyvla och fräsa feder och not i listen. Det blev väldigt lyckad och listerne har inte vridit sig det minsta.

Denna helg hoppas jag få börja på skrovet, men det finns en treåring som fyller år, så det blir nog inte det stora jag hinner med.

Ny Kajak på gång

2011-01-04T00:12:00.002+01:00

Då är det redan dags igen.

Egentligen var jag väl inte sådär jätte byggsugen redan, och egentligen var jag väl nöjd med min nuvarande, men det var dock något som gnaggade. Jag började i hösten fundera på om jag skulle satsa lite på fart - och tänkte att det var roligt att rita en havsracer. -Och efter tre månaders jobb, trevande beslut och alldeles för många timmer fram för datorn är jag äntligen klar för byggstart.

Nya kajakken blir 616 cm lång och heter ione - igen efter de här grekiska Neriderne som det finns så gott om att jag har namn så det räcker för et femtital kajakker...

Anledningerne till den nya kajakken är flera. Jag började inse att jag nog inte blev riktig snabb i min turbåt, och då jag i år både vill satsa på vårt eget M24KC där det blir ett riktigt bra startfält i år och Orust Runt måste jag se vad det går att ta fram. Flera av mina paddelkompiser har dessutom satsat på riktigt smala surfski i år. Jag ritade faktisk också på en surfski i början, men insåg att det fortfarande var en kajak jag ville ha. Först ritade jag en kortare och något smalare model, men insåg att jag med en längd på 616 cm fortfarande hade en kajak som var mer lättdriven i ALLA farter över 3 knop i förhållande till min turbåt. Jag jobbade länge med en rankare variant men upptäckte att det kostade halva sekundärstabiliteten att få båten 1 procent mer lättdriven och nöjde mig med detta resultat. Att jag vid 100 kg fick en vattenlinjebredd som påminde om de flesta surfskis (44,8 cm gäller vid 120 kg last - räkna gärna bort 2,4 cm vid 100 kg), och det faktum att jag i KAPER analysmodell i alla farter var lika snabb som flera inträdes surfski gjorde att det kändes bra att köra på den mindre ranka varianten.

som det framgår av skärmavbilden från bearboat så uppnår jag faktisk en lika stabil kajak som min nuvarande turbåt fast än den nya blir betydligt mer lättdriven i hög fart och är halvmetern längre.

En annan riktig bra anledning till att det är värt att bygga denna kajak är materialen jag vill bygga med den här gången. Jag har i lång tid letat efter ett bättre material än gran, och tittade först på western red cedar som tyvärr inte var allt jag drömd om. Först och främst är det inte mycket lättare än gran, och det är betydligt dyrare, men växtsättet gör att det är svårt att hitta brädor med rak ådring, och vissa ( Björn Thomasson) har nämnt allergena problemer vid slipning. Balsa deremot verkasde vara alldeles för svagt för stripbygge - jag vet att en vis australisk kille har gjort det - men det delaminerer för lätt och med så pass tunn glasfiberlaminat som vi bygger med kommer en kajak med balsa som distansmaterial inte heller tåla tryckbelastninger - hålfastigheten är inte god även med två lager glasfiber. Till slut hittade jag Paulownia som med en densitet på 270 kg/m2 ligger en bra bit under granens 430 kg/m2 i medeldensitet och som samtidigt har en god del av styrkan kvar. Det är ett lövträ som gror i Kina och Japan. Det har planterats ut i Australien och är här populärt bland surfentusiaster. Först försökte jag beställa det från Australien och nya Zealand, men det blev för dyrt. Till slut upptäckte jag dock att det var tillgängligt i Bauhaus - i Tyskland - så Jag åkte ner och hämtade ett lass till mig själv och till Ulf Johansson. Virket är otroligt lätt, ganska vackert - ser ut som ljus ek och är helt kvistfritt. Enda problemet var längden 220 cm så det blir en del snedlasker - men jag sågade upp virket direkt och jag knäckte inte en enda list då jag sågade.

Utöver virket så har jag köpt glasfiber i twill i tunnare vikter än vanligt - jag kör fortfarande 160 g på utsidan av botten, men kör 110 g på insidan och 80 g under däck, medan översidan av däcket får samma 110 g som jag använder på insidan av skrovet. Samtidigt har jag hittat en lättare kolfiber som jag vill använda här och var på däcket. Firman som visat sig kunde leverera dessa mycket fina vävar i twill heter Carbix och jag måste säga att jag är helnöjd både med servicen och det levererade.

Kajaken blir högglans svart under botten och matt svart på däcket, med synliga kolfiberdetaljer och kolfiber på inskärningarna fram för sittbrunnen.

Jag satsar på att jag kann bygga en fullt stryktålig havskajak på runt 10 - 11 kg med dessa förbättringer. Det återstår att se.

Malmö 24 Hour Kayak Challenge 2011

2010-11-15T22:12:00.005+01:00

Ulf och jag är nu klar med den inledande planering av 2011 års upplaga av M24KC och med ett halvår till tävlingen har vi skapat en blogg om tävlingen. www.m24kc.blogspot.com kommer som före året föregå via mail till antigen mig froeslee@gmail.com eller ulf på ulf@johanssonkajak.com. Förre året blev riktig lyckad, och vi hoppas det skal bli ännu bättre i år.

Orust Runt med Black Light

2010-08-15T16:29:00.000+02:00

Paddlade Orust Runt före veckan. Med mig hade jag förutom en riktig dålig rygg min Pherusa Kajak med den nys ändrade sitsen och en nyinköpt GP af märket Black Light från Sara Wagner. Jag hade inte paddlat med den för (eftersom jag hämtade den på vägen upp till Orust på fredagen, där jag träffade Johan från escape Outdoors på ett motorvägshak utan för Varberg och utväxlade varor (han var på väg till Skåne och jag till Bohuslän så det fick gå för sig på detta sättet. Fantastisk snygg paddel. 222 cm lång och med en vikt på 490 g. enligt http://blacklightpaddles.com/ -På den vågen hemma visade sig paddeln väga 520 g.

Årets Upplaga av Orust Runt bjöd på perfekt väder nästan utan vind, dock någon motström, nästan för mycket sol och en möjlighet till att få till en riktig bra tid. Själv kom jag på 10. plats med tiden 11 timmar och 3minutter för den 100 km långa tävlingen.

Tävlingen som arrangerades för andra året i rad av Leif Jägerbrand och Anders Karlsson började 08:00 på lördagen med 114 deltagare inklusive K2. Det var något farre än dom 213 anmälda, men ändå ett stort startfällt. Första halvtimmen gick nervöst i lite för högt tempo där alla försöker hitta sin egna rytm. Jag så hur proffsen från Reval Kayaks Team snabbt försvann i horisonten fram för mig tillsammans med de snabba surfskipaddlarna, medan jag själv befann mig i en lös grupp om 6 - 7 riktigt starka herrar i pensionsåldern. Det kändes som att jag akkutrat klarade hålla deras höga tempo, och jag fick stanna till flera gångar och forsöka rätta till min rygg. Det var smärtsamt och varje gång jag forsökte mixtra med liggunderlag och annat mjukt tappade jag hundratals meter och fick använda mycket kraft att komma i kap dom andra. Det var mest av psykologisk vikt då ingen i gruppen lå på våg utan bara av händelse paddlade tillsammans. Efter första dryga milen började det komma några enstaka paddlare bakifrån bland annat en riktigt stark kille med grönlandspaddel. Då vi närmade os Nötesund vid Orusts Nordöstra hörn hade jag distanserad herrarna som gick in för fika och jagade nu istället killen med GP som körd om mig innan. Jag anade att vi hade flertallet paddlare bakom os, och jag gissade att vi låg bland dom ledande 15 - Jag paddlade på och körde så småningom om han, och lå nu ensam trött och svettig och malade på for första gången i helt eget tempo i kanske 15 km tills jag gick in vid strömmarna vid s. Munkeby där jag förvånades över att träffa på Anders Karlsson som just haft sin adrapaus och nu med förnyad energi paddlade på ordentligt. Själv hade jag inte rastat en ända gång, skulle kissa, var hungrig och törst och jag kunde absolut inte hänga med. Jag såg att han några hundra meter fram för mig hakade på två andra paddlare och jag bestämde mig att ligga bak dem och gick altså inte inn och rastade nu heller utan drack lite och tryckte i mig lite banan och risgrynsgröt och malde vidare i det låga vattnet runt bassholmen och Flatön. I det låga vattnet gick det långsamt även för killarna fram för mig och Efter 40 minutters paddling var det också slut med deras krafter och just ute Ellösefjorden var jag ikapp - och helt slut - Vi paddlade tillsammans alla fyra och eftersom vi snart upptäckte att alla var ungefär lika illa däran avtalade vi gemensam målgång. Någon mil senare gick vi i land på Vallerö med tiden 5:39:30. Det var Anders och jag, normannen Einar Eckholdt och Mats Lindgren från Kalmar. Det visade att vi hade landstigit som nummer 9-10-11-12 placeringarna som det visade sig att vi även skulle dela på efter dag två...

På Vallerö var det som före året oerhört trevligt. Roligt att se proffs, ambitiöse amatörer och fikapaddlare ha ett så bra gemenskap och ha så mycket att prata om. Vi satt på stranden åt och drack öl och såg hur folk kom in under dagen. Jag så både Björn Thomasson och Peter Weyvadt, kompisar hemifrån, komma in ganska kort tid efter jag själv. Gav också lite självförtroende då jag så närmsta kille med GP komma in nästan 20 minutter senare än jag.

Efter en lång dag med socialt umgänge tvang jag mig att gå sova runt 23:00.

Nästa morgon var det fri start fast dom flesta valde att börja paddla på hela klockslag och många var väl rädda att inte hinna fram i tid för största gruppen började paddla kl. 07:00 - Något som aldrig hade hänt på tur med Malmö Kanot Klubb. Själv började jag kl. 08:00 samtidigt som Norrmannen från dagen innan och Björn Thomasson - Anders skulle börja lite senare och Mats Lindgren hade jag inte set.

Idag var Normannen förvånande stark och efter bara några km över fjärden inså jag att jag inte kunde hålla hanns tempo - och han var snabbt flera km fram för mig. Björn såg jag icke mera av för efter målgången. Jag kände mig trött redan efter en mil, men hade hela tiden Norrmannen fram för mig , alldeles synlig eftersom han var klädd i signalorange och hans wingpaddel var målad i samma färg. Jag insåg att jag aldrig skulle kunde hämta honom utan fick hoppas på att hans kulle gå in för fika eller tröttna - fast det hände aldrig. jag kände att tempot var högt och gissade att Anders som inte hade norsk morrot fram för sig nog inte skulle vara benägen att paddla lika snabbt, medan Mats från Kalmar nog skulle paddla snabbare - det skulle altså om ingen annan började lägga sig i räcka till en 11.plats till mig och Normannen på 10. och Mats på 9. Vi låg alla ensamma och malade den här dagen - fast vi körde om många av dom som startade kl 07:00 och 07:30 - efter 2 timmar gick jag om Peter Weyvadt som hade börjat en halvtimme tidigare, vi växlade lite ord, men jag hade blivit envis och fortsatte med Norrmannen där framme...

Efer att ha paddlat utan paus fram till Svanesund får jag öga på Mats just fram för mig - han måste ha gått söder om Björnholmen och passerad mig där - han hade i allafall påbörjat sin paddling 2 minutter senare än mig och låg nu bredvid med två minutters försprång. Han jagade också Norrmannen som en galning men skulle ju bara vare under två minuter efter för att vinna. Jag var nu så hungrig att jag fick stanna och äta lite och ansåg det helt omöjligt att komma i kapp. På sista milen drog jag dock på med allt jag hade och hämtade Mats, paddlade om honom så småningom då vi gick in i fjorden vid Ljungskile - nu var jag nära norrmannen också och då jag hör Mats utbryta "vi ligger fan och snittar 10 km i timmen nu" beslutter jag att ge ett sista forsök. Med målskylten inom synhåll kör jag om Norrmannen som inte har tillräckligt med moment att hänga på och efter 5 mils ensampaddling går vi i mål jag 10 sekunder för han. Någon minut senare kommer Mats in, och slår oss andra eftersom han började två minutter sen.

Forutom att vara klart snabbast med GP lyckades jag även ta placeringer från erfarne wingpaddlare och med tanke på att palcering 1.-7. togs av både proffs och snabba surfskipaddlare så tycker jag att jag kan vara nöjd. Jag är nog inte den enda som var nöjd - dom flesta fullföljde och många hade tider som var riktigt bra. Årets upplaga av Orust runt blev mera tävling och mindre fika än före året - men vad gör det - vi hade fika och roligt i timmarna efter målgången trötta och nöjda.

Jag får dessutom säga att jag är helnöjd med både min egen Kajak som visst sig fullt duglig och snabb, men särskilt för min nya Black Light paddel som visserligen är väldigt dyr - men samtidigt visade sig vara väldigt snabb och lättpaddlat -jag fick bara lite småblåsor mitt i handen (!) annars kändes det bra. De väldigt tunna bladen med rundade ändor drog ingen luft i vattnet och den låga vikten verkar också haft inflytande på hur lite axelont jag hade - inga smärtor alls.

Malmö 24 Hour Kayak Challenge avgjort

2010-04-27T12:54:00.003+02:00

Då var resultaten klara:

1. Jacob Fröslee Jonsson, Lund: Pherusa/grönlandspaddel - 168.285 m
2. Ulf Johansson, Malmö: Corsa GT/vingpaddel - 165.300 m
3. Anders Olsson, Lund: Sirius/plattpaddel - 126.540 m
4. Stefan Andersson, Malmö: Lettman Eski/plattpaddel - 124.305 m
5. Thomas Larsson, Malmö: Tracer/vingpaddel - 122.985 m
6. Jörgen Lerstorp, Malmö: Maraton/vingpaddel - 122.985 m
7. Teresia Uggla, Malmö: Zedtech TCR/vingpaddel - 122.235 m
8. Rickard "Nicke" Boman, Malmö: Zedtech TCR/vingpaddel - 122.235 m
9. Leif Jägerbrand, Hindås: Nordic Kayaks Fusion surfski/vingpaddel - 120.735 m
10. Anders Karlsson, Göteborg: Ocean X/plattpaddel - 120.735 m
11. Mattias Karlsson, Hindås: Tahe Reval/grönlandspaddel - 120.735 m
12. Rosie Tauchmann & Mikael Fjäderdal (K2), Göteborg: Tahe K2/plattpaddel - 101.406 m
13. Dagmar Heuck, Lund: VKV Rush/Plattpaddel - 78.630 m
14. Saied Alavei, Malmö: Zedtech TCR/vingpaddel - 78.435 m
15. Annika Nielsen, Malmö: Elio/vingpaddel - 68.325 m
16. Peter Classon, Bankeryd: VKV Seagull Elite/vingpaddel - 67.575 m
17. Erik Lundmark, Malmö: Wind 505/plattpaddel - 61.215 m
18. Janina Huss, Malmö: Elio/plattpaddel - 60.465 m
19. Mats Bergström, Malmö: PH Capella/plattpaddel - 60.465 m

Poul Hotershøj - Support/stödpaddling
Göran Nordin - Support/stödpaddling
Anders Eriksson - Support/stödpaddling
Christina Edner - Support/stödpaddling
David von Plenker-Tind - Support/stödpaddling

Sofia Bågenhammar - Ej startat
Marja-Liisa Ylitalo - Ej startat

Pherusa sjösatt och utvärderad

2010-04-23T10:53:00.002+02:00

Ett par snabba bilder och lite kommentarer från gårdagens kanalvarv med Uffe.

Först ut hade jag lite justeringsproblem med skäddan som nog satt lite tajt, så vi fixerade den där det kändes lagom och satte kajakerne i kanalen(det konstiga var at det gik at ge mer skädda (gummicorden var stark nog att dra ner den) medan upphalet gick aldeles för segt. Det kommer bli lite test i kväll där jag slipar lite runt axeln och djupar sporet i skäddan där linan för upphalet löper. Kollade att linan löp lätt i slangen i alla fall. Det skal gå lösa.

Sedan var det bara att sjösätta och paddla ett enkelt varv...

Kajaken i sig var det inget fel på. Den artade sig i stort set som jag hade förväntat mig. Deremot visade det sig att fotstödet var för långt bort, fördäcket var lite för högt för att ge ordentligt stöd mot knäet och sitsen gnagade lite i sidorna mot höftbenet, och det fanns inget stöd för ryggen öveerhuvudtaget (det sista är nog ganska bra - men jag måste vänja mig - jag har en ovana med att sitta som i en fotölj när jag slöpaddlar i min Njord. I gengäll går det lägga sig på akterdäck utan att sargen gnagar i ryggen. Alla problem skal dock gå åtgärda med lite liggunderlag og extra skum på skottet / fotstödet

Omedelbart verkar kajaken snäppet snabbare än Njorden - vilket den borde vara så som den är ritat- klart rankare initialt - även rankare initialt än Uffes Corsa GT men slutstabilitet verkar vara högre än Uffes - fast jag har inte provat hela vägen än - kanalvattnet inbjuder inte till svalkande rollar. Vi bytte kajak och Uffe var enig. Rankare initialt men större slutstabilitet.

Kajakkens vikt var märkbart låg - också på vattnet -tyckte det var långt ner till vattenytan i förhållande till Njorden fast än jag bara har någon cm högre relingslinje. Kajaken är mycket lättsvängd och man får ge ordentligt med skädda om man vil köra rakt när man ösar på - det kanske visar sig att kajaken är lite lovgirig i ett senare skedde...

Jag skal ta lite fler närbilder och berätta mera efter 24 timmars racet i morgon....det drar ihop sig och det gör min mage också - lite orolig är man...

Sjösättning

2010-04-21T11:52:00.000+02:00

Med anledning av både sjukdom och rinninger i lacken flyttas den utlovade sjösättning med därtill hörande öl och bastu till I morgon Torsdag d. 22. April kl 19:00

Platts är förstås Malmö kanotklubb.

Detaljpyssel och tidspres

2010-04-18T01:59:00.001+02:00

Äntligen fick jag en stund över för ett litet inlägg. Det har inte varit varken jobb eller familj som varit i vägen förr bloggen utan bygget själv - Jag haft brottom som bara den med att bli klar.

I själva påsken hände i stort set inget annat än att jag blev klar med de stora glasfiber och epoxijobben på däckets ut och insida, vilket gick helt och alldeles på rutinen. Särskilt insidan gick enklare än jag varit med om tidigare fast det finns gott om jobbiga detaljer. Att jag upptäckt hur enkelt det är med roller gentemot gummispackel på insidan är nog den huvudsakliga anledningen till att det kändes så relativt lugnt. Sedan är insidan av däcket inte särskilt pettigt. Lite kolfibertråder i glasväven och synligt vitlim på träytan gör inget, då det ändå kommer vara dolt.

Då påsken var över så det riktigt illa ut med tiden och den senaste veckan har jag jobbat seriöst varje dag efter jobbet och till långt ut på natten. Och nu känns det som jag hinner igen fast det bara finns 6 dagar kvar innan tävlingen.

Det har blivit dags för sitsen, den ena av två detaljer det inte gick göra i förhand (den andra är förstås sargen). Före kajakken sitts göt jag med glasfiber direkt på plats i kajaken mot en bakkant i skum som sedan plockades bort. En effektiv metod som tyvärr föll på att resultatet var oerhört fult.

Jag gör en någorlunda skåplig sits av skum som jag provsitter och modifierar tills jag är nöjd. Till slut tyckte jag det var värt att njuta kaffet i sittsen och gör klar till att gjuta en plugg i gips. Jag har förmånen att jag känner en av Sveriges två existerande stukatörer, Hans Räthel här i Lund som lovit mig att jag kan få lite gips och shellack att experimentera med. Då det nu är dags erbjuds jag istället köra ut kajakken till verkstaden och Hans Räthel gjuter snabbt av min sitts, som jag sedan spacklar och slipar tills formen är snygg nog att kunde användas för att gjuta sittsen i kolfiber.

samtidigt gavs en gyllene möjlighet när jag nu haft kajaken ihop med maskeringstejp att ta lite bilder på avstånd och liksom syna linjerna...

Nu skal alla resterande detaljer inpassas i skrov och däck...

beslag gjort av glasfiberrör

linfästen av kolfiber och titanium grade1

hål för skäddan

Skäddabox i ren glasfiber - studs för anslutning av slang utförd.

håltagning inför montage av skäddareglage

Skäddareglag - insida

Då jag nu var klar med med dessa detaljer fattas bara sits, sarg, fotstöd och att kajaken fortfarande är i två halvor. Sitsen göt jag samtidigt som jag monterade beslagen och efter ett längre pass lyckades det mig att få den ur gipspluggen som tyvärr inte släppte så lätt som jag hoppats, även om jag förbehandlade med tre lager äkta shellack, 3 lager släppvax och två lager släppmedel. Nästa gång gjutar jag av i glasfiber, och gör sitsen i glasfiberform.

samtidigt passade jag på också att gjuta en V-balk att montera på baksidan av det frammre skott som också funkar som fotstöd. jag började bli lite mesig och tror inte det klarar påfrestningarna ensam.

Ja och då var det bara att anpassa kanten av sitsen med sittbrunnen och montera den i däcket med snabbepoxi.

fotstöd monterat med snabbepoxi och glasfiberremsor.

V-balk

...Och äntligen blev det dags att limma ihop. Trött och mitt i natten på en dag mitt i veckan (och med bara 9 nio dagar kvar till tävlingen)

distanspinnar och epoxi på skarven. plastslangen mellan skäddabox och reglage är redan på plats.

Alt verkade passa, och förutom ett spännband runt kajaken vid framre luckan så gick det hålla halvorna på plats med vanligt maskeringstejp. Tyvärr visar det sig plötsligt att sitsen som innan verkade passa perfekt i skrovet nu släpper med 5-6 mm från golvet i skrovet, och jag fick derför ställa en låda på sitsen så den åter når ned.

En färdig kajak - nästan...

Egentligen för trött förr att blogga men ni får inte missa senaste dagarnas bilder på sitts och sarg...

monterer skumplugg inför gjutningen av sargen

slipad och monterad -återigen med snabbepoxi

som jag upptäckt är - ja! -snabbare!

till slut gjuter jag inn ett ekstra lager kol förr utseendet.

Voila!

Nedsänkning av luckor

2010-04-02T19:00:00.002+02:00

Jag har valt samma lösning på nedsänkningen av gummiluckorna som Ulf Johansson, den är stark lätt och ganska enkel att få till om man har tålamod med de ganska många delmomenten - Men när det gäller epoxi är många delmoment i regel nyckeln till ett lyckat resultat, eller motsatsen är i alla fall sann: försöker man göra allt på en gång kommer man att misslyckas. Jag har gjort de flesta av mina detaljer i förväg och hade alltså redan potterna till mina nedsänkningar klara...

Eftersom du måste kombinera två tredimensionella former med varandra är det ganska klurigt att få till en användbar mall för hålet du måste skära i däcket, och i bästa fall blir resultatet bara i närheten av vad man hade tänkt. Det gäller alltså att approximera väldigt konservativt, och hellre såga 3 - 4 gånger än 1 och upptäcka att hålet blev för stort. Jag lyckades hyfsat där jag sågade lite i taget och tillpassade hålet ganska mycket med extra styvt 40 sandpapper.

sedan tillpassade jag själva pottan till någorlunda korrekt form och återvände sedan till hålet i däcket igen.

Jag har tre luckor i allt, och vågade bara gör en varje dag. jag är medveten om att jag nog hade börjat slarva om jag hade fortsatt samma kväll. När alla var klara var det bara att limma med snabbepoxi och slippa ner till rätt nivå. Jag är lite tveksam till mitt fikaskott. Eftersom mitt däck bakom sittbrunnen lutar kraftigt blir linjen mellan däck och nedsänkning lite konstig och rätt stor för så liten en lucka.

med alla hål i däcket rörde sig listen

rätt mycket och fick fixeras noggrant

slipning av kolfiber smutsar ner rätt mycket. Dammsuga noggrant!

Sedan återstod slipning av skrovet och någon halvtimmes blandad beundran / besvikelse av / över resultatet, och sedan blir det dags för de lite större epoxi / glasfiber jobben.

däcket slipat och klart för epoxijobben

Sittbrunn.

2010-03-30T17:35:00.000+02:00

I Stora drag börjar det väl likna någonting i riktning av en kajak, och jag har förutom en massa glasfiberarbeten bara pyssel kvar - massor med pyssel - Jag börjar med att såga ut hålet till sittbrunnen. Jag sågar ut grovt med sticksåg, och snyggar sedan till med sandpapper. Jag faser kanten sned inåt och gör samma sak med de lister jag limmar ihop till nedsänkningen, så ingen ändträd syns.

Det tog ganska så lång tid att få till, men var i och för sig enkelt. Resultatet blev en perfekt nedsänkning i 45° vinkel, där jag även snobbat lite med att hålla listen i samma ton.

Nu var det dags för den raka delen av nedsänkningen och denna del tyckte jag nästan var jobbigare att få till. Jag kanske hade tröttnat och börjat slarva, men resultatet blev inte fullt så bra som jag hade hoppats, och det skulle visa sig att bli värre sedan jag slipade.

Särskilt de sista bitarna som både skulle formas i både ändor och skulle tvingas ner och ångböjas var jobbiga och jag misströstar lite över hur det blev, men på avstånd och i bild ser det väl sådär o.k. ut.

Färdig med den platta delen av nedsänkningen.

Den stående sargen är nog det allra enklaste delmomentet vid uppbygning av sittbrunnssargen, vilket också inverkar på arbetshastigheten - jag fixade nog den på ett par timmar.

...och efter lite slipparbete så det ut så här...

Jag valde att dubblera listorna i framkant och bakkant av sargen. Inte att jag tror det egentligen behövs rent styrkemässigt - dock ger det möjlighet till en något snyggare och mjukare rundning av sargen - särskilt där bak, där det skall bli riktigt skönt när man lutar sig bak.

tyvärr syns några glipor efter slipningen - men där

nedsänkningen möter däcket är skarven fulländat!

Arkivbilder: Däck

2010-03-14T19:45:00.000+01:00

Alla ribbor på däcket var faktisk lagda för en tid tillbaka, men jag villa vänta med att publicera tills jag hade slipad däcket, så att det gick beskåda resultatet också. Tyvärr har en del job samt träning inför Malmö 24 Hour Kayak Challenge ställt till det lite och jag fick först tid att gå i verkstaden igen denna helg.

Tog lite tid innan jobbet flöt på igen. Först fick jag göra en ställning åt skrovet som visste sig vara omöjlig att få rätt även om jag kontrollmätte och allt var korrekt. till slut fixade jag till toleranserna med Liggunderlag och fortsatte med att såga ut däckslinjen på spantmallarna och monterade dessa i skrovet. Eftersom glasfibern på insidan av skrovet har en viss tjocklek var det lite bökigt att få spanten ordentligt inpassade igen och en kväll hade förflutit innan jag var klar att börja ribba. Mittribban och de första två listorna på sidorna tog också en hel kväll, men sedan flöt det på ordentligt.

äntligen klart att ribba igen

Särskilt tillpassningen mot stävarna var tidskrävande men de stora ytor gick på rutin och efter ett par kvällar var däcket klart. Jag har nu använt 6 rullar maskeringstejp och mängder med smältlim. Tejpen använder jag främst till att fixera ribborna mot varandra medan jag styr ribborna mot spanten med små bitar av list och häftpistol och då och då limpistolen. Hade mycket jobb med att få listorna att tura mot varandra bak om sittbrunnen där jag har däckslinjen att luta neråt mot där sittbrunnssargen kommer vara

flyter på...

styra mot spanten

problem med balstyriska lister bak om sittbrunnen.

Jag grovslipade däcket fredag och är ganska nöjd med resultatet. Nu har jag huvudbrud om huruvida jag kommer göra infällningar i däcket fram för sittbrunnen eller inte... är det värt jobbet, är jag för lat ? finns där tid nog? vi får se (kommentera gärna).

fixa ful kvist. Tyvärr blev det en del sådana och inte alla blev så här snygga.

fortsat arbete med skrovet

2010-03-08T21:46:00.000+01:00

Arbetet har gått ganska fort på sistone. Kör faktisk på ren rutin. Särskilt insidan har varit ett nöje den här gången eftersom jag via ulf upptäckt välsignelsen att använda skumroller till detta. Inga luftbubblor i väven förutom en och annan blåsa i ändskeppen men det är fixat.

skrovet klart på ytsidan efter 3 lager epoxi med slipning emellan.

rätt vänd

glassfiber på insidan. Börjar redan se ut som det blir ont om

väv så jag vågor inte köra med en enda bit på längdriktningen

utan kör som jag brukar med enmeter remsor på tvären.

stävarna med urtagna stävmallar - blev ganska snyggt med tanka på

hur svåråtkomligt det var.

Färdigt skrov. Listerna är monterat så formen på skrovet hålls intakt.

Jag vägde skrovet och kom fram till att det enbart vägde 7.300 gram - nästan ett kilo mindre än beräknad och helt utan fusk - jag har dubbel väv under botten, fira gånger väv i baken och femdubbel väv i fören. Listerna jag bygger med har fått torka ordentligt och är förstås bara 4,3 mm tjocka men på andra sidan så skal inte fukthalten ha någon större betydelse för vikten och med profilerad ribb blir det också mindre slipning så 4,3 mm före slipning är inte speciellt tunt.

Fortsätter jag hålla vikten så här bra utan att kompromissa så får jag en sjöduglig och stark kajak med tilltagna packutrymmen och 3 tätta gummiluckor som väger under 15 kg - detta borde inte vara möjligt egentligen - Njorden som jag byggde innan med raksågad ribb och lätta (otäta) träluckor vägde 18,5 kg och var 10% mindre volymmässigt och vist det var 5 mm ribb, men jag tog i ordentligt med vinkelslip och grova kapskivor, ett verktyg som jag inte alls använd den här gången.

24H i Malmö nu på MKK bloggen

2010-03-04T21:24:00.009+01:00

Långfärdssektionen i Malmö kanotklubb har nu en sida med information om Malmö 24 Hour Kayak Challenge den 24. - 25. april. Anmälan sker till mig Jacob Fröslee Jonsson eller ulf Johansson Vill du gå direkt till sidan för tävlingen trycka här.

Redan 15 anmälda:

Ulf Johansson, MKK
Jacob Fröslee Jonsson, MKK
Richard "Nicke" Boman, MKK
Jörgen Lerstorp, MKK
Teresia Uggla, MKK
Leif Jägerbrand
Mattias Carlsson
Rosie Tauchmann och Mikael Fjäderdal (K2)
Peter Classon
Janina Huss, MKK
Anders Olsson, MKK
Stefan Andersson, MKK
Dagmar Heuck, MKK
Marja-Liisa Ylitalo, MKK
Annika Nielsen, MKK

Ribba skrov & glasfiber

2010-02-25T00:03:00.000+01:00

Det har inte hänt något på bloggen ett bra tag nu, än mindre några inlägg rörande själva bygget, men nu är det dags. Det inte att jag inte gjort något, utan mina prioriteringar har varit bygget och lite träning och då har jag haft svårt att hitta tid.

Först ut fick jag ju inse att om jag på alvar ville ha helt kvistfri virke av mitt Byggmax gran då fick jag skarva väldigt mycket, och hyvla så många snedlasker hade jag inte tålamod med, så jag fick uppfinna en liten mojäng...

Snedlaskomatic 2000

Med min Festool dycksåg (heter det så på svenska?) och lite plywood fick jag automatisera produktionen av snedlasker. Maskinen funkar klanderfritt och producerar 6 cm långa lasker.

Då jag väl beslöt att det var dags att bygga dök temperaturen ute åter till minus 6 c och till slutt fick jag använda helgen åt att isolera mitt garage,men det var väl lika bra att fixa detta med en gång.

grannens garage - vägg mot mitt garage

och då var det väl egentligen bara att börja. Roligt nog gick det nu att hålla ungefär 13 c i garaget, och sedan vindspärr blev monterat gick det upp emot 18 c - med futtiga 1250 watt.

Dt är egentligen inte mycket att berätta om själva ribbandet. - Kan dock nämna att det gick undan i ungefär samma takt som när jag jobbade med raksågat - eftersom profilerat ribb strular mycket mindre. Det går inte åt så farligt mycket vitlim egentligen, dock gock det åt tre ruller kvalitets maskeringstajp.

laminering av stäver - jag monterar en smal invändig laminerat stäv

ovanpå stävmallarna som jag sendan limmar ribbor emot och

på så sätt kan jag plocka bort mallarna efteråt

ribbandet på gång på riktigt

återstår bara dom sista bökiga listorna

medan några limmade lister torkar passar jag på att hyvla stävarna

och laminera utvändiga stävar

Tyvärr gick det inte att formböja lamineringen av stäven bak - den böjde alldeles för tvärt, så jag fick montera korta granebitar som jag fick runda med raspen. Funkar bra men ser ut sådär...

...det blev dock lite mer acceptabelt efter en grovslipning, och sedan kommer allt bli vitt ändå...:-)

Eftersom tiden är knapp - jag måste som sagt vara klar med kajaken till Malmö 24 Hour Kayak Challenge den 24. april så jag jobbar väldigt snabbt nu - då slipningen var klar så lade jag på epoxi med en gång fats klockan var över 02:00 och jag skulle jobba dagen efter. Det är fan en drog att bygga...

skrovet färdig med primer. Det gick bara åt 75 g epoxi åt, och jo det är vist en liten kvist som syns där överst närmast stäven - Attans!

-Och nästa dag var det bara att lägga på glasfiber med vitpigmenterad epoxi. -Och nu måste jag fan ut i verkstaden igen och spackla....

24H RACE i Malmö

2010-02-06T19:00:00.001+01:00

Malmö Kanotklubb inbjuder alla intresserade till 24 timmars oavbrutet paddling 24. - 25. april 2010.

bara att lasta kajakkerne och åka till Malmö för en riktigt seg säsonstart

När det är så kallt att det varken går paddla eller bygga då får man lite konstiga ideer när man står på gymmet...

Som flera säkert upptäckt så finns en rätt ambitiös blogg med namnet motionspaddling, där Bloggens författare Lars eriksson har fostrat ideen med netrejs - att man när som helst hur ofta som helst, var som helst kan köra sin egen tävling och sedan maila in resultatet - till en början var det 1 mil som gällde, men sedan bollades ideen fram att även 10 mil och 24 Timmar skulle räknas.

Ett gäng i klubben och jag har beslutat att acceptera utmaningen och arrangerar därför att köra tillsammans på ovannämda datum. Malmö Kanotklubbs långfärdssektion inbjuder altså alla som vil försöka se hur långt dom hinner på ett dygn... (rekordet ligger på just över 24 mil)

Vi tänker köra från klubben kl 08:00 på Lördagen och sluta Söndag morgon kl. 08:00 Klubbhuset är abonnerad till tävlingen hela helgen. och alla faciliteter är altså öppna att användas för alla anmälda från fredag kväll till söndag kväll. Det går altså både att sova och duscha samt använda klubbhusets andra utmärkta faciliteter.

tills vidare finns 6 - 7 stycken från MKK som kör samt några stycken från Göteborgstrakten som kommer ner, herunder Leif Jägerbrand som arrangerar Orust runt tävlingen. Vi kör för övrigt samma upplägg som på Orust Runt - Inga funktionärer, Inga anmälningsavgifter, inga regler, inga klasser. På andra sidan garanterar vi ingen överflödig service, men däremot garanterar vi att detta kommer bli himla roligt. Vi kör på Malmö kanal som ger optimala förutsättninger för att kunne köra långt ostörd av vågor och vind, Det kommer bli oerhört publikvänligt, och kanalen är ganska vel belyst på natten. Där finns möjlighet att göra "pit stop" i klubbens anlägning som ligger ner till kanalen mitt i Slottsparken, både för toalettbehov, att sova en stund om man inte pallar längre eller bara för en fika. Välg själv om du vill paddla lugnt och mysigt eller om du vill tävla stenhårt...och i vilken kajakliknande farkost som helst

Anmälan sker till mig på froeslee@gmail.com och jag svarar gärna på frågor också.
Välkommen!

Detaljer

2010-01-24T23:59:00.003+01:00

Som jag tidigare varit inne på, så gör det kalla väder att det inte riktigt går att få verstaden varm nog för epoxiarbete - eller energiåtgången är i alla fall inte försvarbar, och av den anledning får jag ta mit bygge i baklänges ordning. Jag har altså börjat med detaljarbetet och har fått göra gjutarbete inomhus i källaren. Där finns desutom -för min del i alla fall - en stor fördel vid att börja med detaljerne - dom är i reglen väldigt pyssliga och tidskrävande och då det finns så många olika delar man måste få till (petig är man också) så finns altid risk för slarv derför att man vill vara klar i tid. Att få mest möjligt av detta klart i förhand känns väldigt bra - när skrov och däck är klara är det bara att pusla ihop kanoten och sjösätta.

Först ut var linfästen. Eftersom där kommer finnas minst 16 beslag av detta slaget får jag börja tidigt i proccessen med en gjutform och sedan passa på att gjuta ett beslag varje gång jag blander epoxi. Ideen till dessa linfästen är igen rakt av från ulf Johansson. Funktionelt, snyggt och lätt.

gjutform linfästen

Sedan Började jag på skäddan. Jag gör som i mit förre bygge och gör en skädda i kol och glas på en kärna av trä. eftersom styvheten kommer av det yttre skalet i kol och glas väljer jag att spara några få futtiga gram och hyvler till en brädda i 7 mm gran fram för att använda plywood. Formen på skäddan kommer av att den aldrig skal komme längre ut än 45 grader.

Skädda i 7 mm gran. Axeln är en avskuren bit från en kolfiberpaddel som jag fick av paddelkompis Viktoria, MKK

Skäddan behandlas med svart lut innan grundningen med epoxi, förr at inte trädet skal träda fram mellan kolfibertråderne. Lut drar i motsats till bets inn i virket, och går at slipa lätt. Reagerer inte med epoxi.

Sporet till linan görs vid att låta fibermaterialet fortsätta ut över kanten på träkärnan - dom tapade biterne dras ut sedan och formen sågas ut ur fibermaterialet igen

gjutningen trycks ihop under tre lager iggunderlag för at trycket fördelas ut över hela objektet. Gladpack som mellanläg / släppmedel

...Och den färdiga gjutningen. Bara att såga ut...

På mit före bygge var jag inte riktigt nöjd med skäddaboxen i plywood. Först och främst blev den förr tung (skädda + box = 400 g.) och desutom tog den ganska lång tid att göra. Jag gjorde den också lite för tight först och fick bruta upp den för att kunne lägga inn lite distansbitar, där jag upptäcte att den var rätt lätt att bryta sönder just i skarven. Samtidigt kan jag tycka att det känns lite besvärande att ha trä på ett så svårt åttkomligt ställe i den färdiga kajakken. Altså tänkte jag gjuta skäddan den här gången. Målet var altså lättare, starkare, enklare och mera vattentålig samt snyggare(?) än i plywood.

Formen att gjuta skäddaboxen på

Nu är det så dags att få till lite flera former. infällning av gummiluckor i kolfiber samt infälld skäddareglage. Formarne till nersänkning av gummiluckorna gör jag i Cellplast S120 blå, som sedan spacklas med gips, slipas, poleras och behandlas med shellack. Jag gjuter sedan medformvax och släppmedel, en metod jag börjar ha ganska bra erfarenhet av. Skäddareglaget gjuter jag på en form av trä, eftersom formen är lite mera krävande än vad den mjuka cellplasten medger.

Gjutformar med gips.

maller för att klippa fiermaterial

Gjutning klar

Ut över nämda detaljer har jag också gjort klart fotstöd / framre skott i kolfiber och distans foam och glasfiberrör til linfästen i stäverne. Jag är väldigt nöjd med resultatet och vikten på de enskilda elementen. Jag bokför gram och kilo väldigt någrant för att hela tiden kunne hålla vikten på ett minimum. Målet kan jag avslöja nu är att hålla vikten på under 16 kg utan att kompromisa med styrken ( set i förhållande till före bygget ), så det blir med samma dublering av väven i botten, 3 lager remsor i skarv mellan skrov och däck, samt 4 - 5 lager i stäverne. När jag säger under 16 kg blir det också incl. samtliga beslag, linor, gummicord, sits luckor och skott. Inget fusk.

hela familien samlad! - Klicka på bilden och se beskrivning nedan.

Skäddabox 100 g. / Skädda 100 g. / lucknersänkning 15 cm 50 g. / lucknersänkning 24 cm 90 g. / lucknersänkning 20 cm 70 g. / Skäddareglage 20 g. / 6 stk. linfästen 4 g. stk / Fotstöd 250 g. - Redan nu har jag uppnåt en vikt som ligger lägre än mine upskattninger för en kajak på sammanlagd under 16 kg. Största viktbesparelsen är skädda + box som sammanlagd väger det halva jämfört med mitt före bygge. Metalpinnerne i venstra hörn på bilden är till linfästen och är väldigt lätta. 2 gram pr. beslag kommer det väga - materialet är förstås grade 1 titanium -då är jag säker på att det aldrig kommer rosta utan förblir blankt och fint efter 10 års salteksponering.

Skäddaboxen - Jag kaller den i-skädda (go apple)

Skålen till infällningen av skäddareglaget. Själv tycker jag designet av denna blev väldigt bra.

Olika stadier av produktionen av linfästen.

Specifikationer på nya Kajaken

2010-01-17T18:21:00.002+01:00

Man har frågat mig om deplacement och andra mått. Eftersom detta kanske kan vara av interesse för flera (det har iallafall betydelse för kajaken) tänkte jag posta en notis...

Längd (LOA)                                          560 cm
Bredd (BOA)                                            50 cm
Längd vattenlinje (LWL)                         542 cm
Bredd vattenlinje (BWL)                         47,5
Djupgång                                                  11,8

Våt yta                                                 2,096 m2
Deplacement                                           127 kg
Volym                                                     334 l.
Prismatisk coefficient (PC)                           0,55
Halvvinkel ingående                                   6,9
Halvvinkel utgående                                  8,0
“Fatness ratio”                                           0,78

Jag kommer nog posta lite om tidsplan åttgång i praktiken, och planerad och faktisk vikt av kanotens olika delar.

Uppehål i bygget...

2010-01-12T21:10:00.003+01:00

..Ja här händer inte mycket för tilfället - har varit för kallt i verkstaden. Å andra sidan har det varit precis lagom för lite myspaddling i helgen...

Fjällbacka, Bohuslän - Spannar efter isfri passage!

Jag har under helgen varit i Bohuslän och paddlat med Leif Jägerbrand som jag lärde känne under "Orust Runt" tävlingen i somras som Leif arrangerade. Det rörde sig om ett gammalt avtal som inte riktigt havde tagit höjd för den extrema kyla vi havde i helgen, men vad, ett avtal är ett avtal.

Jag åkte upp til Leif redan på fredagen och vi sov tack och lov i hans stuga vid Uddevalla den kvällen där termometern i bilen redan på vägen över Hallandsåsen visade -18c. Nästa morgon vaknade vi till en kristalklar solig dag med väldigt svag vind och temp. på -16 som höll i sig hela dagen. Vi handlade mat, åt lite skräpmat och kom iväg lite för sent, och fick nu leta fram en isfri iläggningsplats så vi åkte norrut mot Grebebstad där det ryktades om Isfri hamn. Vi hittade dock isfritt innan, i Fjällbacka, och sjösatte vora kajakker här vid ungefär 13:00.

Jag och väderöarna

Leif och begynnande isläggning

På Lördagen hann vi paddla i ett par tre timmar i perfekt solsken innan det så småningom blev mörkt. Dagens enda actionfyllda upplevelse stod jag för. Jag forsökte mig på en riktigt kall roll och misslyckades - och misslyckades igen -och igen, men eftersom det fan inte var något seriöst alternativ att göra en wet exit så fick jag ju så småningom rolla upp igen till Leif som hann bli smått orolig. Misären gjorde att jag, då vi kom fram till skäret vi tänkt tälta på, envisades med att repetera med ett halvt dussin rollar som tack och lov satt aldeles utmärkt. Tyvärr med resultatet att jag blev ganska så kall om fingrarna då vi gick i land och slog läger.

Jag rollar minus 16c

Det blev en fantastisk fin kväll med kort ö-promenad lite fotoarbete en stjärnhimmel som var klarare enn något jag set på sommaren. Tyvär fick kylan och det tidiga mörkret oss att hitta sovsäcken och Leifs Hilleberg Unna som fick räcka till två personer plus all mat och utrustning. Bekvemt vet jag fan, men vi frös inte iallafall.

på tork

no words...

Nästa morgon havde det blåst upp men åtminstone var det fortfarande helt molnfritt och soligt och temperaturen var nu uppe i gassande -5c. Det blev en lång brunch i solen och då vi äntligen kom iväg havde kloackan hunnit bli 12:30. Det blev en nogot kortare paddling tillbaka till Fjällbacka där isen - mottsatt isprognosen från SMHI - havde lagt sig fram för inseglingen. Det viste sig dock att isen gick passera - med tålamod och möda. En fin helg med sammanlagt blygsamma två mils paddling. Nu får jag nog börja bygga...

Spår genom isen

Byggstart

2010-01-04T21:42:00.001+01:00

Nu äntligen kom jag igång. I dagarne efter nyår havde jag utbyt den traditionella bakfylla med träningsverk och kände mig sålunda redo inför projektet.

Eftersom jag inte har tillgång till storformat print under lovet fick jag be en kompis fixa tryck och fick då nöja mig med halva spantprofil på samma A2 ark. Altså fick jag använda ganska många timer på att föra över ritninger till 12 mm mdf skiva - själva sågningen går mycket fortare - och inom kort havde jag alla spantmaller klara. - 19 stk fram för 12 som jag är van vid - 28 cm mellan spanten fram för 44 cm. Forutom spanten gör jag stävmaller i 10 mm björkplywood. För att enklare kunne rikta dessa vinkelrätt på spanten gör jag stävmallerne långa nog att gå från spetserne av den framtida kajakken och två spant inn.

Jag har använt samma halvkassa jigg att bygge mine två senaste båtar på och tänkte att nu var det dags att bygga nytt och bättre, så jag investerade i en tjock mdf skiva och gick i gång.

Att rikta spant tar verdens tid - men är man lite systematisk går det undan utan större frustration. Först ser jag till at min byggställning är riktat någorlunda -man behöver inte vara petig här - jag har byggd på en ställning som var så snedd och vriden att det inte gick ställa en mugg med kaffe på den - men en riktat ställning underläter när man skal ställa in spanten i förhållande till varandra. Näst drar jag en tråd på längden och drar ett streck på mittlinjen och monterer spanten med tvinger. Jag kollar sedan med vattenpas att spant 1 och spant 19 står lodrätt. Vissa föredrar säkert at kolla samtliga nitton med vattenpas men jag tycker denna metod är snabbare och mera pålittlig. Jag har borat et 8 mm hål i samliga spant der vattenlinjen och centerlinjen korsar varandra. Nu drar jag en tråd från spant 1 till 19 genom hållen i samtliga spant, och sedan är det bara at se til at "siktet" är rätt inställd - och då vet du att samtliga spant står rätt och det går kolla "live" - man har fullt överblick och behöver inte gå tillbaks och kolla med vattenpas igen. Jag låter tråden hänga några dager för att kolla om ställningen sätter sig och sätter en pelare under mitten om ställningen hänger för mycket på mitten.

perfekt!

Voila!

Detta blir ochså bygget der jag säger hejdå till rakt sågade ribbor - nu har jag själv - med svärfar till hjälp - gjort profilerad ribb av skånsk snabbvuxen grann och det med perfekt resultat, det blev till och med ganska kvistfritt eftersom fräsen och hyvlen knäckte de värsta biterne. Jag överväger att väga utt och sortera ribborna efter vikt och utseende - eftersom der finns ribbor nog för nästan två byggen - Men det är vel egentligen bara att sätta i gång att bygga så snart den hårda vinterkylan är borta om några veckor.

Grönlandspaddel i Kolfiber

2010-01-03T22:28:00.000+01:00

Då blev paddeln äntligen klar efter 1½ månads job. Inte att det var särskilt mycket jobb utan väldigt många delmoment med gott om härdningstid emellan. Paddeln är gjort helt i kol och glasfiber utan någon kärna av trä eller skum -paddeln är helt ihålig och ganska lätt. Metoden är vel beskriven av både Duane Strosaker i USA och Rune E. här i Sverige, så det är bara att googla om man vil beta hur...

paddel steg för steg...

Kort beskrivet så gör man en plugg i gran av en 1/4 paddel (eller ett ½ paddelblad om man vil) med precis samma teknik som när man gör sig en vanlig grönlandspaddel i trä. Sedan limmar man fast bladet på en rak o platt bräda, vaxar undret fira gånger + et lager formsläppmedel. Här över gjuter man med epoxi och sex lager glasfiber en form att använda för själva paddelgjutningen. Man lägger en hålkelsfog av mikrofiber och epoxi på de skarpa slagen runt pluggen innan man lägger glasfibern, eftersom denna inte går forma enda ut i hörnen. Efter härdning är det bara att lossa formen från pluggen, vaxa formen fira gånger, släpmedel en gång och sen är det klart att gjuta. Jag kör med ett uppläg på 1 lager kol / 1 lager glasfiber / 1 lager kol / 3 lager glasfiber = 6 lager ialt. Till varje gjutning går det åt ungefär 120 g. epoxi. Efter fira gjutninger (glöm inte 1 vaxning och et lager formsläpmedel mellan varje gjutning!) är det bara att skarva ihop paddeln, lägga fiberremsor över skarverna och pensla epoxi och slipa tills paddeln är slät. Jag prövade att amera skarven med glasfiber som bliver transparent fram för Runes metod med synligt kolfiber. -Resultatet är acceptabelt, fast glasfibern blir aldrig hundra procent transparent mot en svart grund som kolfibern och man ser några mikroskopiske luftbubblor under väven. Jag valde avslutningsvist att lacka 3 gångar med 2 komponents polyureatanlack.

Skarvbit

verkar passa

hmm...snyggt!

Jag är väldigt nöjd med resultatet. Min lättaste träpaddel väger exakt 900 gram och den är 8 cm kortare och har ett löjligt tunnt skaft eftersom jag slimmade paddeln aldeles för mycket för att kunde hålla nere vikten. Kolfiberpaddeln väger prick 700 gram, och är styvare fast fläxer fortfarande fint. Voymen är mycket högre end mina träpaddlar och jag har ett reelt skaft att hålla om. som sagt lite längre en mina andra paddlar och med anningen bredare blad (88 mm är dom vel).

färdigt resultat - farkosten i bakgrunden har ingen betydelse i sammanhanget...

materialåtgången incl. formen är ungefär:

850 g. epoxi

0,9 m2 kolfiber twill

3,0 m2 glasfiber twillväv 160 g.

35 g. (!) polyureatanlack

6 stk. skumroller

6 stk billiga pensler

frysposer

formvax

formsläpmedel

acetone

Nu ser jag bara fram emot att få provpaddla ordentligt - Och just det! - att få börja på nya kajakken...

Ritning Klar

2009-12-22T17:26:00.000+01:00

Nu är äntligen min första kajak färdig - På pappret... Meningen var att jag redan nu under jullovet skulle börja bygga, men tyvär får jag färdigställa ett litet förprojekt jag redan påbörjat: En eskimopaddel helt i Kolfiber, byggt enligt samma metod som Rune Erenius i Gbg. Bilder från detta bygge kommer även att finnas här som jobbet fortskrider.

Anledningen att jag ger mig på et eget design är at jag paddler en hemmabyggd Njord ritat av Björn Thomasson här i Lund. En utmärkt Kajak som dock inte helt matcher min paddelstil och med för månge inbyggda fel och misstak (egna felprioriteringer i bygget - inte Björns). Jag kommer dock som det framgår av bilderne bibehålla drag från Björnspaddelfilosofi - Skädda fram för roder, liten sittbrunnsöppning, sits straks över botten, lågt fördäck, låg volym generelt och väldigt lågt bakom sittbrunnen förr att underläta vid rollar. Det synns att jag har "lånat" en del av optiken från Ulf Johansson...

Flera detaljer, och även relingslinjen är hämtad från Ulfs serie av kajaker ("Corsa", "Corsa GT", "Compezione" osv). Gör man eget vill man gärna upfinna allt på nytt, men när man sen granskar till eksempel Uffes detaljarbete, så ser man att de forutom att vara utomordentligt snyggt designade och utförda, också är väldigt praktiska. Jag ser därför ingen anledning till att försöka göra lucknersänkninger, beslag och sitts på någon annan viss en den man ser beskrivet på www.johanssonkajak.com färgerne blir trädäck och vit botten -precis som min kanadensare från 2006 (vit utsida / trä på insida) -Snyggt och tacksamt för repor / fel i finnishen.

Att luckorna bliver nersänkta gummiluckor finns där två bra anledninger till: 1) jag har blivit lat och bekväm av mig och det tar väldigt lång tid att få till snygga / starka och täta luckor. 2) just det! -Täta luckor är näst inn till omöjligt att uppnå med EPDM-list och en primitiv sarg och ett sinnrigt låssystem av två grannebiter och en vagnsbult. - Aldrig igen!

Två saker jag fortfarande inte är helt säker på, men som jag får lösa under bygget är om jag skal ha en fikalucka eller inte, och hururvida jag tänker göra en nersänkning av et silvakompass i däcket. Jag var nöjd med min före nersänkning i Njorden - tills jag slog sönder mitt hemmagjorda kolfiberhölje i garageporten...

Jag kommer under de närmsta dagarna lägga utt bilder på mitt paddelbygge och förhoppningsvist lite bilder från mitt grarage, där en första antydan till kajakskrov snart borde synas...