tills vidare går vi att hitta på Facebook på https://www.facebook.com/VYarkitekter?fref=ts
Läs även artikel i Dagens Industri
VY går kontakta på tlf. 0735012049 eller Froeslee@gmail.com
tisdag 16 september 2014
VY Arkitekter
tills vidare går vi att hitta på Facebook på https://www.facebook.com/VYarkitekter?fref=ts
Läs även artikel i Dagens Industri
VY går kontakta på tlf. 0735012049 eller Froeslee@gmail.com
fredag 25 oktober 2013
Black light GP till salu
Samtidigt som jag säljer min havsracer säljer jag nu min Black Light grönlandspaddel paddel. Nypris: 6.000 SEK fint eksemplar tillverkat i Sverige
PRIS 3.800 SEK
email: froeslee@gmail.com
ring: 073 501 20 49
PRIS 3.800 SEK
email: froeslee@gmail.com
ring: 073 501 20 49
Havsracer ione till salu
Det är nu dags att havsracern får nya ägare. Det har visat sig vara en gasnka framgångsrik konstruktion och medger hög fart med god stabilitet - även i vågor. Och jag har provat den i många olika förhållanden de senaste par åren. Allt funkar och jag har varit rätt nöjd med min första roderkajak.
Jag Säljer för att få plats med ett nytt bygga - som förstås kommer kunna följas här på bloggen. Jag har börjat interessera mig för Surfski och Vingpaddel - vilket har varit ett naurligt steg från havsracern - jag har inspirerats av en mellanting mellan tidigare havsracers och surfski och kombinrat detta med liten sittbrunn - och med roder funkar det både för vinge och grönlandspaddel - jag har kört både och fått bra fart. För de som gillar rolla funkar den också utmärkt - även om skäddafolket kan retas lite på rodret under rollövningar. Kan tala om att även lätt packat blir den mycket stadig på havet.
För de som börjar interesserar sig för fart, och surf i vågor, men inte vill paddla "öppet" i surfski är detta ett utmärkt alternativ. En bra kajak fast lite en nisch kan man säga. Bilder? Det finns gott om bilder på denna blogg.
Pris: 12.000 (materialkostnaden ungefär + 360 timmar)
Vikt: någonstans runt 14 - 15 kg för en havsracer...
Skrov: glasfiber och kolfiber sandwich på 4 mm Paulowniaträ (lätt o starkt virke)
Sarg: kolfiber
Beslag: kolfiber
Luckor: Kajaksports lättaste
roder: Seal Line Smart Track
Jag Säljer för att få plats med ett nytt bygga - som förstås kommer kunna följas här på bloggen. Jag har börjat interessera mig för Surfski och Vingpaddel - vilket har varit ett naurligt steg från havsracern - jag har inspirerats av en mellanting mellan tidigare havsracers och surfski och kombinrat detta med liten sittbrunn - och med roder funkar det både för vinge och grönlandspaddel - jag har kört både och fått bra fart. För de som gillar rolla funkar den också utmärkt - även om skäddafolket kan retas lite på rodret under rollövningar. Kan tala om att även lätt packat blir den mycket stadig på havet.
För de som börjar interesserar sig för fart, och surf i vågor, men inte vill paddla "öppet" i surfski är detta ett utmärkt alternativ. En bra kajak fast lite en nisch kan man säga. Bilder? Det finns gott om bilder på denna blogg.
Pris: 12.000 (materialkostnaden ungefär + 360 timmar)
Vikt: någonstans runt 14 - 15 kg för en havsracer...
Skrov: glasfiber och kolfiber sandwich på 4 mm Paulowniaträ (lätt o starkt virke)
Sarg: kolfiber
Beslag: kolfiber
Luckor: Kajaksports lättaste
roder: Seal Line Smart Track
lördag 10 mars 2012
Säljer min Njord
Jag sätter nu mitt första bygge - en Björn Thomasson Njord från 2009 - till salu. Kajakken är stripbyggd i gran, och med reglerbar skädda. Vikten ligger upskattningsvist på 18 - 19 kg, vilket är bättre än de flesta kommersiella kajkker. Kajakken är desutom snabbare en de flesta havskajakker det går köpa. Den är välbyggd, och med många bra detaljer, och tål mycket stryk. Den har aldrig gått sönder. Som med många andra kajakker med träluckor tränger det ibland in vatten i lastutrymmet, och man får vara noggrann med tätningslisterne och packa i vattentäta poser. Annars är det ett problemfritt ägande.
Priset är 9.000 SEK utan kompass (men med hållare). Kompassen kan ingå, likaså kan jag till rimlig kostnad låta en av mina snickrade grönlandspaddlar ingå. OBS: Kajakken har liten (grönländsk) sittbrunnsöppning och lågt fördäck. Passande kapell från Tahe kan indgå. Kajakken passar i storlek de allra flesta. längd:559 cm, bredd 51 cm.
KONTAKT: froeslee@gmail.com eller telefon 046 - 135733
Är du helt ny i havkajak har jag en mängd använt, men bra kajakutrustning över, såsom flytväst, Vinterpaddeljacka, paddelhansker, skor etc.
För de som inte är bekanta med Njorden eller Björn thomasson, finns det gott om information på www.thomassondesign.com
Priset är 9.000 SEK utan kompass (men med hållare). Kompassen kan ingå, likaså kan jag till rimlig kostnad låta en av mina snickrade grönlandspaddlar ingå. OBS: Kajakken har liten (grönländsk) sittbrunnsöppning och lågt fördäck. Passande kapell från Tahe kan indgå. Kajakken passar i storlek de allra flesta. längd:559 cm, bredd 51 cm.
KONTAKT: froeslee@gmail.com eller telefon 046 - 135733
Är du helt ny i havkajak har jag en mängd använt, men bra kajakutrustning över, såsom flytväst, Vinterpaddeljacka, paddelhansker, skor etc.
För de som inte är bekanta med Njorden eller Björn thomasson, finns det gott om information på www.thomassondesign.com
onsdag 4 januari 2012
"köpekanot"
Senaste halvåret efter bygget av havsracern har mitt idoga jagande av fart inneburit stora förändringar i mitt sätt att träna, och min syn på sporten i helhet.
I sommar då veckoturen till Stockholm var över och paddlingen för min del mer kom till att handla om vanlig vardaglig träning i kända vatten än om stora naturupplevelser, insåg jag snabbt att min vanliga tur ut genom hamnen i Malmö och söderöver förbi Ön och Limhamn var alldeles för tråkig för att den kunde vara värd turen i sig. Det krävdes nya utmaningar helt enkelt. Samtidigt så fick jag i augusti mitt fjärde barn och det började bli svårt att få tid med tretimmarsturer med inlagd fika och avslutande bastu på klubben. Jag visste också från tidigare år att fastän det går paddla havspaddling på höst och vinter så blir det lite mindre tid på havet i vinterhalvåret och ofta blir det här i Malmö till många turer på kanalen i höstmörkret. Detta är oerhört tråkigt om man bara paddlar turpaddling på kanalen.
Jag ville lära mig något nytt! - och första steg jag tog var att införskaffa en vingpaddel - en Braca IV MAX i marathonutförande. I början blev det mest plaskande men då jag nästan samtidigt köpte en pulsklocka med GPS funktion insåg jag att det redan från första färd gick betydligt snabbare än med GP. Detta till priset av mycket ont i axlarna orsakad av min dåliga teknik. Efter att ha fått råd av de tävlande i klubben gick det bättre och jag blev av med allt obehag, och fastän min teknik knappast var på plats så kan jag lugnt säga att vingpaddeln är oöverträffbar för rakt fram paddling - och med bättre teknik med minimal skaderisk.
Under sensommaren tränade jag mycket vingpaddel, men vågade mig sällan på havet då jag inte hade mycket förtroende för mitt stödtag med vinge. Det blev mycket paddling ensam på kanalen - tråkigt även i racern! Jag insåg att jag fick gå vidare med detta och började använda en av klubbens Zedtech TCR för slätvatten på kanalen. TCR'en är en relativt stadig turbåt med en bredd på 48 cm men med rätt rundad botten för en havskanotist. - Och jag upptäckte nu att slätvatten kunde var roligt också. Det gick inte mycket snabbare än i havskajaken - men lusten att lära blev väckt och under senhösten flyttade jag upp till Zedtech Freelancer 75 - en tävlingsbåt på 44 cm bredd som är betydligt stadigare än vad eliten använder. Även detta har börjat funka nu - kruxet är bara det att klubben bara äger en 75'a medan alla andra Freelancer är 65'or inköpta åt ungdomssektionen. Nu på hösten har man ju haft den för sig själv (alla andra är tydligen för bekväma av sig), men till våren inser jag att den kommer vara upptagen hela tiden, så då ´Kano & Kajakbutikken´ norr om Köpenhamn kontaktade mig ang. att de hade bra priser på Tävlingskajaker köpte jag utan att prova (väl vetandes att jag troligen inte skulle bemästra kajaken i fråga).
Jag har alltså nu som havspaddlare och hemmabyggare lagt pengar på en Epic Legacy XL med racingroder. En ICF 520 cm låda med en bredd på 40 cm. Kolfiber på en honeycomb-kärna....
Man kan fråga sig vad meningen med detta är - och svaret är helt enkelt att då jag för mycket av min träning i vinterhalvåret är hänvisad till kanalen i anledning av både väder och vintermörkret då kan jag lika gärna som att få sämre balansförmåga genom att sitta i min havsracer på kanalen, paddla en rankare kajak, och sedan på våren ner vi åter går på havet känna mig säker i min stabila havskajak. Dessutom är ICF racern klart bättre träning när vi talar ren fitness eller form om man vill - som att välja en racercykel fram för en mountainbike när jag nu kör på slät asfalt...
Lite mer fakta - kajakken väger 11 kilo och är designat av Ted van Dusen en legendar inom kajakkonstruktion. Roderkonstruktionen är lite annorlunda än vi är vana vid att se - underliggande - men helt bak. Det ger lite sämre svängförmåga, men det är inte speciellt svårt att svänga med den egentligen - och teorien är att den mindre turbulens under skrovet i förhållande till vanligt underliggande roder kan betyda några 100delar på en 200 meter sprint.
Kajaken är som alla andra tävlingsbåtar designad enbart för fart, och av den anledningen såg jag ingen som helst anledning att bygga själv. För många har sysslat med detta för länge för att det skulle för mig skulle vara möjligt att designa något bättre under en vinter. Samtidigt sparar jag några hundra timmar byggtid och priset var faktisk inte mycket högre än materialkostnaderna förr ett hemmabygge...Lätt val alltså!
Låt mig avslutningsvis säga att jag fortfarande ser mig själv mest som havspaddlare och att detta bara är ett bra alternativ till träningen som tydligt redan gjort mig till en betydligt bättre paddlare. Likaså kommer jag fortfarande att tycka att Saras black light GP är ett fantastiskt redskap som kommer följa med på många turer framöver - fast för snabb paddling på relativt lugnt vatten kommer den stanna på fördäcket.
I sommar då veckoturen till Stockholm var över och paddlingen för min del mer kom till att handla om vanlig vardaglig träning i kända vatten än om stora naturupplevelser, insåg jag snabbt att min vanliga tur ut genom hamnen i Malmö och söderöver förbi Ön och Limhamn var alldeles för tråkig för att den kunde vara värd turen i sig. Det krävdes nya utmaningar helt enkelt. Samtidigt så fick jag i augusti mitt fjärde barn och det började bli svårt att få tid med tretimmarsturer med inlagd fika och avslutande bastu på klubben. Jag visste också från tidigare år att fastän det går paddla havspaddling på höst och vinter så blir det lite mindre tid på havet i vinterhalvåret och ofta blir det här i Malmö till många turer på kanalen i höstmörkret. Detta är oerhört tråkigt om man bara paddlar turpaddling på kanalen.
Jag ville lära mig något nytt! - och första steg jag tog var att införskaffa en vingpaddel - en Braca IV MAX i marathonutförande. I början blev det mest plaskande men då jag nästan samtidigt köpte en pulsklocka med GPS funktion insåg jag att det redan från första färd gick betydligt snabbare än med GP. Detta till priset av mycket ont i axlarna orsakad av min dåliga teknik. Efter att ha fått råd av de tävlande i klubben gick det bättre och jag blev av med allt obehag, och fastän min teknik knappast var på plats så kan jag lugnt säga att vingpaddeln är oöverträffbar för rakt fram paddling - och med bättre teknik med minimal skaderisk.
Under sensommaren tränade jag mycket vingpaddel, men vågade mig sällan på havet då jag inte hade mycket förtroende för mitt stödtag med vinge. Det blev mycket paddling ensam på kanalen - tråkigt även i racern! Jag insåg att jag fick gå vidare med detta och började använda en av klubbens Zedtech TCR för slätvatten på kanalen. TCR'en är en relativt stadig turbåt med en bredd på 48 cm men med rätt rundad botten för en havskanotist. - Och jag upptäckte nu att slätvatten kunde var roligt också. Det gick inte mycket snabbare än i havskajaken - men lusten att lära blev väckt och under senhösten flyttade jag upp till Zedtech Freelancer 75 - en tävlingsbåt på 44 cm bredd som är betydligt stadigare än vad eliten använder. Även detta har börjat funka nu - kruxet är bara det att klubben bara äger en 75'a medan alla andra Freelancer är 65'or inköpta åt ungdomssektionen. Nu på hösten har man ju haft den för sig själv (alla andra är tydligen för bekväma av sig), men till våren inser jag att den kommer vara upptagen hela tiden, så då ´Kano & Kajakbutikken´ norr om Köpenhamn kontaktade mig ang. att de hade bra priser på Tävlingskajaker köpte jag utan att prova (väl vetandes att jag troligen inte skulle bemästra kajaken i fråga).
Jag har alltså nu som havspaddlare och hemmabyggare lagt pengar på en Epic Legacy XL med racingroder. En ICF 520 cm låda med en bredd på 40 cm. Kolfiber på en honeycomb-kärna....
Man kan fråga sig vad meningen med detta är - och svaret är helt enkelt att då jag för mycket av min träning i vinterhalvåret är hänvisad till kanalen i anledning av både väder och vintermörkret då kan jag lika gärna som att få sämre balansförmåga genom att sitta i min havsracer på kanalen, paddla en rankare kajak, och sedan på våren ner vi åter går på havet känna mig säker i min stabila havskajak. Dessutom är ICF racern klart bättre träning när vi talar ren fitness eller form om man vill - som att välja en racercykel fram för en mountainbike när jag nu kör på slät asfalt...
Lite mer fakta - kajakken väger 11 kilo och är designat av Ted van Dusen en legendar inom kajakkonstruktion. Roderkonstruktionen är lite annorlunda än vi är vana vid att se - underliggande - men helt bak. Det ger lite sämre svängförmåga, men det är inte speciellt svårt att svänga med den egentligen - och teorien är att den mindre turbulens under skrovet i förhållande till vanligt underliggande roder kan betyda några 100delar på en 200 meter sprint.
Kajaken är som alla andra tävlingsbåtar designad enbart för fart, och av den anledningen såg jag ingen som helst anledning att bygga själv. För många har sysslat med detta för länge för att det skulle för mig skulle vara möjligt att designa något bättre under en vinter. Samtidigt sparar jag några hundra timmar byggtid och priset var faktisk inte mycket högre än materialkostnaderna förr ett hemmabygge...Lätt val alltså!
Låt mig avslutningsvis säga att jag fortfarande ser mig själv mest som havspaddlare och att detta bara är ett bra alternativ till träningen som tydligt redan gjort mig till en betydligt bättre paddlare. Likaså kommer jag fortfarande att tycka att Saras black light GP är ett fantastiskt redskap som kommer följa med på många turer framöver - fast för snabb paddling på relativt lugnt vatten kommer den stanna på fördäcket.
lördag 31 december 2011
Bilder på färdig havsracer
Jag får börja med att be om ursäkt - det har varit ett år med massor av rolig paddling - och det har dragigt ut på tiden med bilder på en färdig låda.
Kajakken blev faktisk klar med bra över en månad kvar till 2011 års upplaga av M24KC som jag hade bestämt mig för att det skulle gå vinna igen ( nästan - fast med över en mil upp till Urban Wedberg får jag väl erkänna att jag inte riktigt var i närheten). Tyvärr var det ingen som tog några bra bilder av mig och kajakken under tävlingen - och dom jag sett var i relativt dårlig upplösning, och då jag själv struntade i att ta bilder under sjösättningen fick jag skylla mig själv.
Nu under lovet (jullovet that is) fick jag äntligen ihop det till att jag befann mig i klubben, i dagsljus och med en kamera i handen så härmed får jag presentera bilderne på den ny men alldeles väl använda Ione Havsracer:
Kajakken blev faktisk klar med bra över en månad kvar till 2011 års upplaga av M24KC som jag hade bestämt mig för att det skulle gå vinna igen ( nästan - fast med över en mil upp till Urban Wedberg får jag väl erkänna att jag inte riktigt var i närheten). Tyvärr var det ingen som tog några bra bilder av mig och kajakken under tävlingen - och dom jag sett var i relativt dårlig upplösning, och då jag själv struntade i att ta bilder under sjösättningen fick jag skylla mig själv.
Nu under lovet (jullovet that is) fick jag äntligen ihop det till att jag befann mig i klubben, i dagsljus och med en kamera i handen så härmed får jag presentera bilderne på den ny men alldeles väl använda Ione Havsracer:
Skarva skrov och däck, samt lackarbeten
Med en vis fördröjning kommer här en beskrivning av de sista delmomenten i bygget av Ione havsracinglådan.
Efter all detaljpyssel återstod ett viktigt och kritiskt moment i bygget - att skarva skrov och däck inklusive sits, skott och linkanaler. Det är ett ganska kladdigt arbete - väldigt svårt att få till då det aldrig går helt så snyggt för sig som man tänkt sig, men har man varit noggrann och inte väntat för länge med enkeltsidigt laminat då man byggde skrov och däck finns det god chans att det ändå blir ganska bra.
Resultatet var åter igen sådär - så efter en liten tankepaus och en snabb beställning hos kolfiberleverandören gick jag igång med något så alldeles tråkigt och smutsigt att det inte platser på bild - Jag satte bandslippen direkt i kolen på den fullt färdiga och sjödugliga kajakken och slipade bort all kolfiber helt ner till trädet, primade pånytt med epoxi och lade sedan ny vanlig twill kolfiber på däcket. Det var en rejäl försening av projektet men resultatet blev mycket bättre än vad jag hoppats på.
Förrnämda slipjob och finnisharbete fortskred lika planmässigt och tråkigt som på tidigare byggen (slipa, pensla epoxi, slipa pensla epoxi, slipa pensla epoxi...), och snart var det dags för lackarbetet
Denna gången blev det lite fler färger och lite mer maskering än jag är van vid. Vit på däcket, klar lack på detaljer och svart på skrovet. Maskeringen får man använda betydligt mer tid på än själva arbette med att måla. Denna gången applicerer jag med billig skumroller och efterslätar med kvalitetspensel. De andra gångarna har jag gjort allt med pensel, men detta är enklare, snabbare och ger mycket bättre resultat.
Efter all detaljpyssel återstod ett viktigt och kritiskt moment i bygget - att skarva skrov och däck inklusive sits, skott och linkanaler. Det är ett ganska kladdigt arbete - väldigt svårt att få till då det aldrig går helt så snyggt för sig som man tänkt sig, men har man varit noggrann och inte väntat för länge med enkeltsidigt laminat då man byggde skrov och däck finns det god chans att det ändå blir ganska bra.
Det går åt en del tejp när man skarvar - denna gången gick det enbart med maskeringstejp - allt passade så bra att det inte behövdes vara sig silvertejp eller spännband den här gången. Arbetet bör göras i två moment med någon dags mellanrum - första dagen limmar man ihop delarna och sedan slipper man skarven och överskott av epoxilim så relingslinjen blir lät rundad. Jag brukar lägga på 3 lager 160 grams glasfiber över skarven hela vägen runt, kanske någon extra just vid sittbrunnen. Härefter återstår bara mängder med slipjob och efterslättning med epoxi innan farkosten är klar för lack.
För detta job återstod förr mig lite extra tråkigt jobb - den speciella kolfibern jag använd runt sittbrunnen hade en del fula blåsor som det inte rikligt gick leva med mitt i synfältet så jag fick skära upp dom och försöka putta in lite epoxi och trycka ut luften.
Resultatet var åter igen sådär - så efter en liten tankepaus och en snabb beställning hos kolfiberleverandören gick jag igång med något så alldeles tråkigt och smutsigt att det inte platser på bild - Jag satte bandslippen direkt i kolen på den fullt färdiga och sjödugliga kajakken och slipade bort all kolfiber helt ner till trädet, primade pånytt med epoxi och lade sedan ny vanlig twill kolfiber på däcket. Det var en rejäl försening av projektet men resultatet blev mycket bättre än vad jag hoppats på.
Förrnämda slipjob och finnisharbete fortskred lika planmässigt och tråkigt som på tidigare byggen (slipa, pensla epoxi, slipa pensla epoxi, slipa pensla epoxi...), och snart var det dags för lackarbetet
Denna gången blev det lite fler färger och lite mer maskering än jag är van vid. Vit på däcket, klar lack på detaljer och svart på skrovet. Maskeringen får man använda betydligt mer tid på än själva arbette med att måla. Denna gången applicerer jag med billig skumroller och efterslätar med kvalitetspensel. De andra gångarna har jag gjort allt med pensel, men detta är enklare, snabbare och ger mycket bättre resultat.
efter att först målat klart skrovet med svart, var det dags att klarlacka alla detaljarbeten i kolfiber. På bilden är detta klart och jag har just maskerad inför att måla däcket vitt. Loggan som är av laserskuren vit vinyl ligger under klarlacken.
Kolfiber är riktigt snyggt när det står helt i helt ny lack.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
