I sommar då veckoturen till Stockholm var över och paddlingen för min del mer kom till att handla om vanlig vardaglig träning i kända vatten än om stora naturupplevelser, insåg jag snabbt att min vanliga tur ut genom hamnen i Malmö och söderöver förbi Ön och Limhamn var alldeles för tråkig för att den kunde vara värd turen i sig. Det krävdes nya utmaningar helt enkelt. Samtidigt så fick jag i augusti mitt fjärde barn och det började bli svårt att få tid med tretimmarsturer med inlagd fika och avslutande bastu på klubben. Jag visste också från tidigare år att fastän det går paddla havspaddling på höst och vinter så blir det lite mindre tid på havet i vinterhalvåret och ofta blir det här i Malmö till många turer på kanalen i höstmörkret. Detta är oerhört tråkigt om man bara paddlar turpaddling på kanalen.
Jag ville lära mig något nytt! - och första steg jag tog var att införskaffa en vingpaddel - en Braca IV MAX i marathonutförande. I början blev det mest plaskande men då jag nästan samtidigt köpte en pulsklocka med GPS funktion insåg jag att det redan från första färd gick betydligt snabbare än med GP. Detta till priset av mycket ont i axlarna orsakad av min dåliga teknik. Efter att ha fått råd av de tävlande i klubben gick det bättre och jag blev av med allt obehag, och fastän min teknik knappast var på plats så kan jag lugnt säga att vingpaddeln är oöverträffbar för rakt fram paddling - och med bättre teknik med minimal skaderisk.
Under sensommaren tränade jag mycket vingpaddel, men vågade mig sällan på havet då jag inte hade mycket förtroende för mitt stödtag med vinge. Det blev mycket paddling ensam på kanalen - tråkigt även i racern! Jag insåg att jag fick gå vidare med detta och började använda en av klubbens Zedtech TCR för slätvatten på kanalen. TCR'en är en relativt stadig turbåt med en bredd på 48 cm men med rätt rundad botten för en havskanotist. - Och jag upptäckte nu att slätvatten kunde var roligt också. Det gick inte mycket snabbare än i havskajaken - men lusten att lära blev väckt och under senhösten flyttade jag upp till Zedtech Freelancer 75 - en tävlingsbåt på 44 cm bredd som är betydligt stadigare än vad eliten använder. Även detta har börjat funka nu - kruxet är bara det att klubben bara äger en 75'a medan alla andra Freelancer är 65'or inköpta åt ungdomssektionen. Nu på hösten har man ju haft den för sig själv (alla andra är tydligen för bekväma av sig), men till våren inser jag att den kommer vara upptagen hela tiden, så då ´Kano & Kajakbutikken´ norr om Köpenhamn kontaktade mig ang. att de hade bra priser på Tävlingskajaker köpte jag utan att prova (väl vetandes att jag troligen inte skulle bemästra kajaken i fråga).
Jag har alltså nu som havspaddlare och hemmabyggare lagt pengar på en Epic Legacy XL med racingroder. En ICF 520 cm låda med en bredd på 40 cm. Kolfiber på en honeycomb-kärna....
Man kan fråga sig vad meningen med detta är - och svaret är helt enkelt att då jag för mycket av min träning i vinterhalvåret är hänvisad till kanalen i anledning av både väder och vintermörkret då kan jag lika gärna som att få sämre balansförmåga genom att sitta i min havsracer på kanalen, paddla en rankare kajak, och sedan på våren ner vi åter går på havet känna mig säker i min stabila havskajak. Dessutom är ICF racern klart bättre träning när vi talar ren fitness eller form om man vill - som att välja en racercykel fram för en mountainbike när jag nu kör på slät asfalt...
Lite mer fakta - kajakken väger 11 kilo och är designat av Ted van Dusen en legendar inom kajakkonstruktion. Roderkonstruktionen är lite annorlunda än vi är vana vid att se - underliggande - men helt bak. Det ger lite sämre svängförmåga, men det är inte speciellt svårt att svänga med den egentligen - och teorien är att den mindre turbulens under skrovet i förhållande till vanligt underliggande roder kan betyda några 100delar på en 200 meter sprint.
Kajaken är som alla andra tävlingsbåtar designad enbart för fart, och av den anledningen såg jag ingen som helst anledning att bygga själv. För många har sysslat med detta för länge för att det skulle för mig skulle vara möjligt att designa något bättre under en vinter. Samtidigt sparar jag några hundra timmar byggtid och priset var faktisk inte mycket högre än materialkostnaderna förr ett hemmabygge...Lätt val alltså!
Låt mig avslutningsvis säga att jag fortfarande ser mig själv mest som havspaddlare och att detta bara är ett bra alternativ till träningen som tydligt redan gjort mig till en betydligt bättre paddlare. Likaså kommer jag fortfarande att tycka att Saras black light GP är ett fantastiskt redskap som kommer följa med på många turer framöver - fast för snabb paddling på relativt lugnt vatten kommer den stanna på fördäcket.
