Orust Runt med Black Light

Paddlade Orust Runt före veckan. Med mig hade jag förutom en riktig dålig rygg min Pherusa Kajak med den nys ändrade sitsen och en nyinköpt GP af märket Black Light från Sara Wagner.  Jag hade inte paddlat med den för (eftersom jag hämtade den på vägen upp till Orust på fredagen, där jag träffade Johan från escape Outdoors på ett motorvägshak utan för Varberg och utväxlade varor (han var på väg till Skåne och jag till Bohuslän så det fick gå för sig på detta sättet. Fantastisk snygg paddel. 222 cm lång och med en vikt på 490 g. enligt http://blacklightpaddles.com/ -På den vågen hemma visade sig paddeln väga 520 g.

Årets Upplaga av Orust Runt bjöd på perfekt väder nästan utan vind, dock någon motström, nästan för mycket sol och en möjlighet till att få till en riktig bra tid. Själv kom jag på 10. plats med tiden 11 timmar och 3minutter för den 100 km långa tävlingen.

Tävlingen som arrangerades för andra året i rad av Leif Jägerbrand och Anders Karlsson började 08:00 på lördagen med 114 deltagare inklusive K2. Det var något farre än dom 213 anmälda, men ändå ett stort startfällt. Första halvtimmen gick nervöst i lite för högt tempo där alla försöker hitta sin egna rytm. Jag så hur proffsen från Reval Kayaks Team snabbt försvann i horisonten fram för mig tillsammans med de snabba surfskipaddlarna, medan jag själv befann mig i en lös grupp om 6 - 7 riktigt starka herrar i pensionsåldern. Det kändes som att jag akkutrat klarade hålla deras höga tempo, och jag fick stanna till flera gångar och forsöka rätta till min rygg. Det var smärtsamt och varje gång jag forsökte mixtra med liggunderlag och annat mjukt tappade jag hundratals meter och fick använda mycket kraft att komma i kap dom andra. Det var mest av psykologisk vikt då ingen i gruppen lå på våg utan bara av händelse paddlade tillsammans. Efter första dryga milen började det komma några enstaka paddlare bakifrån bland annat en riktigt stark kille med grönlandspaddel.  Då vi närmade os Nötesund vid Orusts Nordöstra hörn hade jag distanserad herrarna som gick in för fika och jagade nu istället killen med GP som körd om mig innan. Jag anade att vi hade flertallet paddlare bakom os, och jag gissade att vi låg bland dom ledande 15 - Jag paddlade på och körde så småningom om han, och lå nu ensam trött och svettig och malade på for första gången i helt eget tempo i kanske 15 km tills jag gick in vid strömmarna vid s. Munkeby där jag förvånades över att träffa på Anders Karlsson som just haft sin adrapaus och nu med förnyad energi paddlade på ordentligt. Själv hade jag inte rastat en ända gång, skulle kissa, var hungrig och törst och jag kunde absolut inte hänga med. Jag såg att han några hundra meter fram för mig hakade på två andra paddlare och jag bestämde mig att ligga bak dem och gick altså inte inn och rastade nu heller utan drack lite och tryckte i mig lite banan och risgrynsgröt och malde vidare i det låga vattnet runt bassholmen och Flatön. I det låga vattnet gick det långsamt även för killarna fram för mig och Efter 40 minutters paddling var det också slut med deras krafter och just ute Ellösefjorden var jag ikapp - och helt slut - Vi paddlade tillsammans alla fyra och eftersom vi snart upptäckte att alla var ungefär lika illa däran avtalade vi gemensam målgång. Någon mil senare gick vi i land på Vallerö med tiden 5:39:30. Det var Anders och jag, normannen Einar Eckholdt och Mats Lindgren från Kalmar. Det visade att vi hade landstigit som nummer 9-10-11-12 placeringarna som det visade sig att vi även skulle dela på efter dag två...

På Vallerö var det som före året oerhört trevligt. Roligt att se proffs, ambitiöse amatörer och fikapaddlare ha ett så bra gemenskap och ha så mycket att prata om. Vi satt på stranden åt och drack öl och såg hur folk kom in under dagen. Jag så både Björn Thomasson och Peter Weyvadt, kompisar hemifrån, komma in ganska kort tid efter jag själv. Gav också lite självförtroende då jag så närmsta kille med GP komma in nästan 20 minutter senare än jag.

Efter en lång dag med socialt umgänge tvang jag mig att gå sova runt 23:00.

Nästa morgon var det fri start fast dom flesta valde att börja paddla på hela klockslag och många var väl rädda att inte hinna fram i tid för största gruppen började paddla kl. 07:00 - Något som aldrig hade hänt på tur med Malmö Kanot Klubb. Själv började jag kl. 08:00 samtidigt som Norrmannen från dagen innan och Björn Thomasson - Anders skulle börja lite senare och Mats Lindgren hade jag inte set.

Idag var Normannen förvånande stark och efter bara några km över fjärden inså jag att jag inte kunde hålla hanns tempo - och han var snabbt flera km fram för mig. Björn såg jag icke mera av för efter målgången. Jag kände mig trött redan efter en mil, men hade hela tiden Norrmannen fram för mig , alldeles synlig eftersom han var klädd i signalorange och hans wingpaddel var målad i samma färg. Jag insåg att jag aldrig skulle kunde hämta honom utan fick hoppas på att hans kulle gå in för fika eller tröttna - fast det hände aldrig. jag kände att tempot var högt och gissade att Anders som inte hade norsk morrot fram för sig nog inte skulle vara benägen att paddla lika snabbt, medan Mats från Kalmar nog skulle paddla snabbare - det skulle altså om ingen annan började lägga sig i räcka till en 11.plats till mig och Normannen på 10. och Mats på 9.  Vi låg alla ensamma och malade den här dagen - fast vi körde om många av dom som startade kl 07:00 och 07:30 - efter 2 timmar gick jag om Peter Weyvadt som hade börjat en halvtimme tidigare, vi växlade lite ord, men jag hade blivit envis och fortsatte med Norrmannen där framme... 

Efer att ha paddlat utan paus fram till Svanesund får jag öga på Mats just fram för mig - han måste ha gått söder om Björnholmen och passerad mig där - han hade i allafall påbörjat sin paddling 2 minutter senare än mig och låg nu bredvid med två minutters försprång. Han jagade också Norrmannen som en galning men skulle ju bara vare under två minuter efter för att vinna. Jag var nu så hungrig att jag fick stanna och äta lite och ansåg det helt omöjligt att komma i kapp.  På sista milen drog jag dock på med allt jag hade och hämtade Mats, paddlade om honom så småningom då vi gick in i fjorden vid Ljungskile - nu var jag nära norrmannen också och då jag hör Mats utbryta "vi ligger fan och snittar 10 km i timmen nu"  beslutter jag att ge ett sista forsök. Med målskylten inom synhåll kör jag om Norrmannen som inte har tillräckligt med moment att hänga på och efter 5 mils ensampaddling går vi i mål jag 10 sekunder för han. Någon minut senare kommer Mats in, och slår oss andra eftersom han började två minutter sen.

Forutom att vara klart snabbast med GP lyckades jag även ta placeringer från erfarne wingpaddlare och med tanke på att palcering 1.-7. togs av både proffs och snabba surfskipaddlare så tycker jag att jag kan vara nöjd. Jag är nog inte den enda som var nöjd - dom flesta fullföljde och många hade tider som var riktigt bra. Årets upplaga av Orust runt blev mera tävling och mindre fika än före året - men vad gör det - vi hade fika och roligt i timmarna efter målgången trötta och nöjda.

Jag får dessutom säga att jag är helnöjd med både min egen Kajak som visst sig fullt duglig och snabb, men särskilt för min nya Black Light paddel som visserligen är väldigt dyr - men samtidigt visade sig vara väldigt snabb och lättpaddlat -jag fick bara lite småblåsor mitt i handen (!) annars kändes det bra. De väldigt tunna bladen med rundade ändor drog ingen luft i vattnet och den låga vikten verkar också haft inflytande på hur lite axelont jag hade - inga smärtor alls.