Säljer min Njord

Jag sätter nu mitt första bygge - en Björn Thomasson Njord från 2009 - till salu. Kajakken är stripbyggd i gran, och med reglerbar skädda. Vikten ligger upskattningsvist på 18 - 19 kg, vilket är bättre än de flesta kommersiella kajkker. Kajakken är desutom snabbare en de flesta havskajakker det går köpa. Den är välbyggd, och med många bra detaljer, och tål mycket stryk. Den har aldrig gått sönder. Som med många andra kajakker med träluckor  tränger det ibland in vatten i lastutrymmet, och man får vara noggrann med tätningslisterne och packa i vattentäta poser. Annars är det ett problemfritt ägande. 

Priset är 9.000 SEK utan kompass (men med hållare). Kompassen kan ingå, likaså kan jag till rimlig kostnad låta en av mina snickrade grönlandspaddlar ingå. OBS: Kajakken har liten (grönländsk) sittbrunnsöppning och lågt fördäck. Passande kapell från Tahe kan indgå. Kajakken passar i storlek de allra flesta. längd:559 cm, bredd 51 cm.

KONTAKT: froeslee@gmail.com eller telefon 046 - 135733


Är du helt ny i havkajak har jag en mängd använt, men bra kajakutrustning över, såsom flytväst, Vinterpaddeljacka, paddelhansker, skor etc.

För de som inte är bekanta med Njorden eller Björn thomasson, finns det gott om information på www.thomassondesign.com

"köpekanot"

Senaste halvåret efter bygget av havsracern har mitt idoga jagande av fart inneburit stora förändringar i mitt sätt att träna, och min syn på sporten i helhet.
I sommar då veckoturen till Stockholm var över och paddlingen för min del mer kom till att handla om vanlig vardaglig träning i kända vatten än om stora naturupplevelser, insåg jag snabbt att min vanliga tur ut genom hamnen i Malmö och söderöver förbi Ön och Limhamn var alldeles för tråkig för att den kunde vara värd turen i sig. Det krävdes nya utmaningar helt enkelt. Samtidigt så fick jag i augusti mitt fjärde barn och det började bli svårt att få tid med tretimmarsturer med inlagd fika och avslutande bastu på klubben. Jag visste också från tidigare år att fastän det går paddla havspaddling på höst och vinter så blir det lite mindre tid på havet i vinterhalvåret och ofta blir det här i Malmö till många turer på kanalen i höstmörkret.  Detta är oerhört tråkigt om man bara paddlar turpaddling på kanalen.


Jag ville lära mig något nytt! - och första steg jag tog var att införskaffa en vingpaddel - en Braca IV MAX i marathonutförande. I början blev det mest plaskande men då jag nästan samtidigt köpte en pulsklocka med GPS funktion insåg jag att det redan från första färd gick betydligt snabbare än med GP. Detta till priset av mycket ont i axlarna orsakad av min dåliga teknik. Efter att ha fått råd av de tävlande i klubben gick det bättre och jag blev av med allt obehag, och fastän min teknik knappast var på plats så kan jag lugnt säga att vingpaddeln är oöverträffbar för rakt fram paddling - och med bättre teknik med minimal skaderisk.


Under sensommaren tränade jag mycket vingpaddel, men vågade mig sällan på havet då jag inte hade mycket förtroende för mitt stödtag med vinge. Det blev mycket paddling ensam på kanalen - tråkigt även i racern!  Jag insåg att jag fick gå vidare med detta och började använda en av klubbens Zedtech TCR för slätvatten på kanalen. TCR'en är en relativt stadig turbåt med en bredd på 48 cm men med rätt rundad botten för en havskanotist. - Och jag upptäckte nu att slätvatten kunde var roligt också. Det gick inte mycket snabbare än i havskajaken - men lusten att lära blev väckt och under senhösten flyttade jag upp till Zedtech Freelancer 75 - en tävlingsbåt på 44 cm bredd som är betydligt stadigare än vad eliten använder. Även detta har börjat funka nu - kruxet är bara det att klubben bara äger en 75'a medan alla andra Freelancer är 65'or inköpta åt ungdomssektionen. Nu på hösten har man ju haft den för sig själv (alla andra är tydligen för bekväma av sig), men till våren inser jag att den kommer vara upptagen hela tiden, så då ´Kano & Kajakbutikken´ norr om Köpenhamn kontaktade mig ang. att de hade bra priser på Tävlingskajaker köpte jag utan att prova (väl vetandes att jag troligen inte skulle bemästra kajaken i fråga).

 Jag har alltså nu som havspaddlare och hemmabyggare lagt pengar på en Epic Legacy XL med racingroder. En ICF 520 cm låda med en bredd på 40 cm. Kolfiber på en honeycomb-kärna....

Man kan fråga sig vad meningen med detta är - och svaret är helt enkelt att då jag för mycket av min träning i vinterhalvåret är hänvisad till kanalen i anledning av både väder och vintermörkret då kan jag lika gärna som att få sämre balansförmåga genom att sitta i min havsracer på kanalen, paddla en rankare kajak, och sedan på våren ner vi åter går på havet känna mig säker i min stabila havskajak. Dessutom är ICF racern klart bättre träning när vi talar ren fitness eller form om man vill - som att välja en racercykel fram för en mountainbike när jag nu kör på slät asfalt...

Lite mer fakta - kajakken väger 11 kilo och är designat av Ted van Dusen en legendar inom kajakkonstruktion. Roderkonstruktionen är lite annorlunda än vi är vana vid att se - underliggande - men helt bak. Det ger lite sämre svängförmåga, men det är inte speciellt svårt att svänga med den egentligen - och teorien är att den mindre turbulens under skrovet i förhållande till vanligt underliggande roder kan betyda några 100delar på en 200 meter sprint.


Kajaken är som alla andra tävlingsbåtar designad enbart för fart, och av den anledningen såg jag ingen som helst anledning att bygga själv. För många har sysslat med detta för länge för att det skulle för mig skulle vara möjligt att designa något bättre under en vinter. Samtidigt sparar jag några hundra timmar byggtid och priset var faktisk inte mycket högre än materialkostnaderna förr ett hemmabygge...Lätt val alltså!


Låt mig avslutningsvis säga att jag fortfarande ser mig själv mest som havspaddlare och att detta bara är ett bra alternativ till träningen som tydligt redan gjort mig till en betydligt bättre paddlare. Likaså kommer jag fortfarande att tycka att Saras black light GP är ett fantastiskt redskap som kommer följa med på många turer framöver - fast för snabb paddling på relativt lugnt vatten kommer den stanna på fördäcket. 

Bilder på färdig havsracer

Jag får börja med att be om ursäkt - det har varit ett år med massor av rolig paddling - och det har dragigt ut på tiden med bilder på en färdig låda. 


Kajakken blev faktisk klar med bra över en månad kvar till 2011 års upplaga av M24KC som jag hade bestämt mig för att det skulle gå vinna igen ( nästan - fast med över en mil upp till Urban Wedberg får jag väl erkänna att jag inte riktigt var i närheten). Tyvärr var det ingen som tog några bra bilder av mig och kajakken under tävlingen - och dom jag sett var i relativt dårlig upplösning, och då jag själv struntade i att ta bilder under sjösättningen fick jag skylla mig själv.
Nu under lovet (jullovet that is) fick jag äntligen ihop det till att jag befann mig i klubben, i dagsljus och med en kamera i handen så härmed får jag presentera bilderne på den ny men alldeles väl använda Ione Havsracer:

Skarva skrov och däck, samt lackarbeten

Med en vis fördröjning kommer här en beskrivning av de sista delmomenten i bygget av Ione havsracinglådan.


Efter all detaljpyssel återstod ett viktigt och kritiskt moment i bygget - att skarva skrov och däck inklusive sits, skott och linkanaler. Det är ett ganska kladdigt arbete - väldigt svårt att få till då det aldrig går helt så snyggt för sig som man tänkt sig, men har man varit noggrann och inte väntat för länge med enkeltsidigt laminat då man byggde skrov och däck finns det god chans att det ändå blir ganska bra.

Det går åt en del tejp när man skarvar - denna gången gick det enbart med maskeringstejp - allt passade så bra att det inte behövdes vara sig silvertejp eller spännband den här gången. Arbetet bör göras i två moment med någon dags mellanrum - första dagen limmar man ihop delarna och sedan slipper man skarven och överskott av epoxilim så relingslinjen blir lät rundad. Jag brukar lägga på 3 lager 160 grams glasfiber över skarven hela vägen runt, kanske någon extra just vid sittbrunnen. Härefter återstår bara mängder med slipjob och efterslättning med epoxi innan farkosten är klar för lack.

För detta job återstod förr mig lite extra tråkigt jobb - den speciella kolfibern jag använd runt sittbrunnen hade en del fula blåsor som det inte rikligt gick leva med mitt i synfältet så jag fick skära upp dom och försöka putta in lite epoxi och trycka ut luften.

Resultatet var åter igen sådär - så efter en liten tankepaus och en snabb beställning hos kolfiberleverandören gick jag igång med något så alldeles tråkigt och smutsigt att det inte platser på bild - Jag satte bandslippen direkt i kolen på den fullt färdiga och sjödugliga kajakken och slipade bort all kolfiber helt ner till trädet, primade pånytt med epoxi och lade sedan ny vanlig twill kolfiber på däcket. Det var en rejäl försening av projektet men resultatet blev mycket bättre än vad jag hoppats på.

Förrnämda slipjob och finnisharbete fortskred lika planmässigt och tråkigt som på tidigare byggen (slipa, pensla epoxi, slipa pensla epoxi, slipa pensla epoxi...), och snart var det dags för lackarbetet

Denna gången blev det lite fler färger och lite mer maskering än jag är van vid. Vit på däcket, klar lack på detaljer och svart på skrovet. Maskeringen får man använda betydligt mer tid på än själva arbette med att måla. Denna gången applicerer jag med billig skumroller och efterslätar med kvalitetspensel. De andra gångarna har jag gjort allt med pensel, men detta är enklare, snabbare och ger mycket bättre resultat.

efter att först målat klart skrovet med svart, var det dags att klarlacka alla detaljarbeten i kolfiber. På bilden är detta klart och jag har just maskerad inför att måla däcket vitt. Loggan som är av laserskuren vit vinyl ligger under klarlacken. 

Kolfiber är riktigt snyggt när det står helt i helt ny lack.

Detaljarbeten



Jag lade några riktade kolfiberremsor på insidan av både däck och skrov, men har länge tänkt att det platta akterdäcket skulle svikta när jag sitter mig med full vikt bakom sittbrunen. Därför har jag vald att göra en enkel balk där belasningen  blir störst. Först limmar jag ihop två Paulownialist faser dom så sektionen blir trapezformat och limmar den mot insidan av däcket med snabbepoxi. utanpå laminerer jag några lager glasfiner och en remsa kol. Jag anänder inte riktad kolfiber då krafterne måste överföras från däck till balk över hela balkens längd. Resulatet blir en mycket stark och väldigt lätt förstärkning. För att balken inte blir en brottsanvisning låtwer jag glasfiberremsorna gå ut en bra bit från själva balken.



Nu kommer en av de stora delmomenten i detaljpysslet: Att göra sitsen. Då jag inte har varit helnöjd med min förra sits fick jag börja om från början. Eller nästan! - Jag har fuskad lite. Jag hittade en gammal tävlingssits i gymmet som nog har suttit på en paddelmaskin en gång i tiden, och jag tyckte at den var rätt skön, fast alldeles för liten för en havskajak, men ändå ett bra utgångsläge, så första moment var att limma dit kartonbitar och silvertejp på kanterne i passande form och gjuta av detta med några lager glasfiber.

Sedan är det bara att tejpa in sitsen i den midlertidigt sammanfogade kajaken och suplera med yterligare karton och skumbitar bak om rygstödet och långs kanten mot skrovet. Jag jämnar ut med gips och då det torkad slipar jag bort värsta ojämnheterne och gjuter åter av sitsen med gips. Efter några dagar fram för spisen i vardagsrummet är gipsgjutningen torr och efter mycket slipande gjuter jag den färdiga kolsitsen. 5 lager iallt ( 3 glas, två kol)

 skulptera upp sitsen i sittbrunnen

 Gipsgjutning

 Det blir mycket skräp när man jobbar med gips...

 Hela raden av delmoment

Under loppet av bygget har jag passat på att göra andra smådetaljer, som Linfästen, Vbalk, fotstöd skott, Skenor med mera. Visa delar fattas dock och jag gör alla i ett enda svep...

förberedelse av sista detaljgjutningen.

 detaljerarbeten

 tiden börjar snabbt rinna iväg och med fara för slarv, fortsätter jag de närmsta dagarna med att montera detaljerne i skrov och däck. Först ut är montage av beslag / linfästen.

Däck

Nu lär det vara en hel månad sedan jag gjort något av bloggen. Vad har hänt? - Jo en hel del, det bra det att när väl man har fått ihop en del bilder och så att det finns nått att visa, då börjar det bli ett projekt i sig att uppdatera bloggen , och då kommer en kväll i verkstaden före...


Faktisk gick jag direkt igång med däcket: Byggde snabbt ett underrede som skrovet passade på, sågade ut spantmallarne, monterade dom med silvertejp i skrovet och var väll igång med att ribba igen ett par dager efter att skrovet blev klart. Egentligen ingen märkvärdigt här. Jo kanske just i början: Jag har väldigt tvär rundning mellan skrov och däck och just här var det lite svårare än vanligt att få mina profilerade list att tura riktigt snyggt. Då paulownian var ganska mjuk, sågade jag inte bort ena federn på listan utan tryckte in den lite hårt och hoppades det gick. Vi får se... Utan tvekan det mest perfekt ribbade däck jag gjort hittills.

Då det hela börjar ta form tycker jag kanske vissa delar av fördäcket verkar lite platt och tråkigt, men särskilt akterdäcket som är helt platt kan synas lite väl brett just bakom sittbrunnen. Själva relingslinjen tycker jag däremot ser riktigt vass ut den här gången. Blir spännande att se hur den blir när jag sedan skall såga ut för infällningarna fram för sittbrunnen.

nog det bästa resultat hittills

Nöjd med ribbningen slipar jag snabbt hela däcket och är klar för pusselarbetet  (det roliga). Jag har på jobbet tryckt ut en mall för sittbrunnen och sargen, att såga efter. Sedan är det bara att börja ribba den stående delen av nedsänkningen av sargen. Denna gången kommer jag täcka det hela med kolfiber och behöver alltså inte tänka på att dölja endträet och det går mycket snabbare att ribba utan att skulle skära i gering här. Den liggande delen av nedsänkningen där emot kan ta lite tid att få till, och då jag är en otålig rackare fick jag istället slarva liiite - igen det hela täcks ju efteråt. - Den stående delen av sargen gick därefter på rutin - Det var söndag kväll och istället för att gå lägga mig gick jag direkt på att såga ut för infällningarna fram för sittbrunnen.  Först blev dom för korta och smala - det finns ju inte så mycket däck att skära i när man fortfarande har lite grönlandsstuk med lågt fördäck och sedan blir formen på utskärningen ganska annorlunda i förhållande till de andra kajakker jag sneglat på då jag har liten sittbrunn och kan gå mycket närmare på paddlaren med utskärningen. Dessutom är detta första gången jag gör sådana utskärningar och det kändes ingalunda rutinerat att börja på detta. Främst inte bara det att skära i det perfekta fördäcket, men sedan att få ribborna att passa och styra någorlunda rätt. Ärligt talat tyckte jag det var för djävligt - men efter några få ribbor gick det ganska lätt för sedan att bli ganska svårt att styra igen mot slutet, men med pyttelitet maskeringstejp gick det bra och resultatet blev jag nöjd med.

Jag var i farten i dessa dagar så dagen efter fixade jag att sänka ner båda luckorna fram och bak efter kvällsmaten fast än jag knappt sovit dagen innan - en snabbt beslut snabbt gjort och vad fan - blev det fel tänker jag ändå täcka allt med kolfiber efteråt...

Nur börjar man få en känsla av hur kajakken kommer se ut.

På tal om hur kajakken kommer se ut så har jag gjort några nya skisser i illustrator. Jag och Uffe har pratat en del om kajakker på sistone och vi hade väl både lite åsikter om vad som funkar och inte funkar. Uffe var lite inne på att maskering av infällningarna om jag skulle måla kajkken som jag tänkt från början kunde vara lite jobbigt, och då jag samtidigt så ett förslag från honom om att maskera rakt över däcket på olika ställen och sedan ha synligt kolfiber över däckets fulla bredd bestämde jag mig för att modifiera min ritning lite och se om det gick (då kan i också bättre fatta vad jag försökte beskriva).

Det blir ju lite mer kolfiber men jag giller det. Även den Vita som jag egentligen redan hade avfärdat jag ville ju ha en svart från början. Faktisk är jag uppe på tre möjligheter, där alla er blankt svart under botten och mattlackade i någon färgkombination på däcket med synliga kolfiberpartier: en där partierne mellan kolfiberpartierne är svartmålade, en vit och en där träet är synligt i mellan kolfiberpartierne. - Den senare är en variant som bygger på att träarbetet blev rätt så bra - samtidigt gillar jag inte riktigt färgen på trädet när det får epoxi, och jag överväger därför starkt att ge det samma svarta lutbehandling som jag gjort med ekgolven inne(!) - svart vet jag det blir - men om det blir snyggt eller om det funkar som effekt genom glasfiber och epoxi återstår att se - men det löser samtidigt ett annat problem: om jag vill ha synliga kolfiberpartier i däcket kan jag inte ha svart pigment i glasfiber och epoxi samtidigt, och hur gör jag då att kajakken är svart under lacken så repor syns mindre?  - jo väljer jag ändå att måla svart då är det ju perfekt med svart trä under glasfibern och under kolfibern.

Jag har de senaste dagarna haft en del tävlingar att lämna in på jobbet och därför dröjde det en del dagar innan jag åter kunde jobba med däcket och ge däcket en coating med epoxi och sedan ta tag i kolfiber och glasfiberarbetet. Då jag vet att det blir mycket meck med den nya bredrutiga kolfiber jag har hittat - särskilt i arbetet runt sittbrunnssargen - är jag väldigt noga med att drapera innan jag börjar dränka in allt i epoxi. Epoxiarbetet kommer ändå ta ungefär tre timmar!!! - Det visar sig att limmet som håller tråderne på plats i den inköpte kolfiber inte är designat att reagera så epoxin men däremot på värme - den lossnar runt 20 c och jag håller 19 c i garaget då jag blandade epoxin - och den är väldigt svår att få att följa däcket - och hur skall jag få den att gå runt sargen då? Jag springer in och ringer säljaren på Carbix som säger att det är vanligt att jobba med varmluftspsitol under arbetet och att det skulle underlätta mycket. Ganska riktigt är det mycket lätt att få det att smyga sig runt alla tvära slag och jag blir ganska nöjd. Jag är extra noga runt sargen  - inga luftbubblor under den här dyra dyra väven. Ett annat nytt experiment denna gången är att jag försöker få till en slätare yta och lägre laminatvikt genom att gnugga fast peelply på sina ställen av däcket.

Dagen efter - igår var det faktisk - fick jag dock en tråkig överraskning: på glasfiberpartierne har bitarna av peelply sugit upp alldeles för mycket epoxi och det syns strimmor av torra partier i glasfibern - inte så mycket att det nämnvärd kommer att ha försvagat laminatet - men dock så mycket att det inte går att hålla i trästruktur utan jag får senare måla med heltäckande. Än värre är att jag varit för slarvig på de stora ytorna med kolfiber och det bar blivit luftbubblor under flera av rutorna under kolfibern på fördäck - jag skulle gissa 70 - 80 riktigt stora rackare...

Det finns inte mycket att göra - jag kommer helt säkert inte att skära bort dom - då får jag lacka hela däcket -i stället skär jag små repor i varje bubbla och hoppas att tillräckligt med epoxi tar sig in för att styrka upp bubblorna lite och kommer funka hyfsad - men det blir många lager epoxi och mellanslipningar innan jag är nöjd. OCH det får bli lite fler uppdateringar av bloggen i fortsättningen...