måndag 31 januari 2011

Skrov

efter att ha låtit riggen sätta sig några dagar justerade jag åter in den och började förbereda för att sätta ribborna på skrovet.  Riggen hade satt sig någon millimeter på mitten, inget alarmerande, så efter en snabb justering var det bara att börja med mittribben och enkla laminerade innerstävar och sedan dags för de första ribborna på sidorna. De första ribborna och mittlisten brukar ta en evighet att justera in för inte att tala om stävarna som ju slutar ganska tvärt på denna kajak och därför tar viss tid att få till. När man sedan väl är igång med ribborna går det snabbt. Mina ribbor i Paulownia är ju lite smalare än vanligt, drygt 16 mm + not, men det går inte långsammare för det - visst det blir någon rad mer, men å andra sidan är det mycket enklare att styra upp en smalare list och jag tyckte faktisk det var en dröm att jobba med.  Det finns inga krafter i paulownia som får listerna att styra fel, och den relativt mjuka ved gör att det är enkelt att pressa ihop listerna. 

 halvvägs


Efter bara 3 kväller börjar skrovet ta form, och tillpasningen av listerne börjar nu kräva lite tid, -igen tycker jag Paulownian är bra - tapethyvlen äter sig villigt in i veden utan att kvister eller annat ställer till det, och de sista listerne är riktigt roliga att tilpassa och sätta.


nästan alla ribbor på plats

 Den riktigt låga aktern och relingslinien ställer till det lite då dessa gör att sista listen faktisk smalnar av och sedan blir bredare igen.


 sista listen tillpassat 

färdig!

 Då däcket är färdigribbat är det dags för ytterstäverne som jag laminerar i paulownialist nerhyvlat till ungefär 2 - 3 mm. 
ytterstäv fram

 ytterstäv bak

 Jag låter stäverne torka till nästa morgon och tillbringar den bättre delen av lördagen med att slipa - först med min bandslip korn 40, sedan med långbräda och vanligt sandpapper. Samma dag primer jag däcket och upptäcker till min förvåning att det går över 150 epoxi åt - är det så att paulownia är lite törstigare än gran? Samtidigt inser jag att det vackra vackra träarbetet som stod väldigt vackert som matslipat plötsligt ser väldigt flammigt ut när trädets lyster kommer fram. Jag börjar åter känna mig lite säkrare på att svart blir rätt.


 färdigslipat

 epoxi

 virkets struktur och lyster


 färdiga stävar


 På söndagen är det dags för glasfiber på utsidan. JAg bestämmer mig för att köra precis som jag brukar: 163 g/m2 glasfiber över hela och med dubbel väv under botten och nnog upp emot 7 - 8 dubbelt i stävarna, lite mindre där bak. Problemet är att den annars väldigt rediga mannen hos BeHåPe plast har försett mig med en burk svart pigmentpasta med ungefär 10 gram i, och jag väljer ändå att börja, så resultatet blir extremt plottrigt och färgen täcker knappt trädet. Inför andra och tredje lagret epoxi får jag ta hjälp av Björn Thomasson som tack och lov är hemma, bor runt hörnan och hade en stor burk svart pigment i pulverform i lager - fem minuttter fram och tillbaks på cykel och åter i verksatden breder jag på med ordentligt mycket svart i epoxin i hoppet att det skal täcka och det gör det! - Med pigment i pulverform kan det knappast skada att ta i mycket i dom sista lagren - styrkan ligger ju inne i väven och icke i täcklagren. Efter en lång dags slipande är det sedan dags för sista lagret och utsidan är klar. Status är att jag har använt mer epoxi än jag räknad med och jag börjar frukta för vart vikten slutar.
 Usch!!! va fult...

 bättre

 rättvänt


 Några dagar senare vänder jag rätt på skrovet, tittar lite på linjerna, plockar bort spantmallarne och börjar på de jobbigaste passen i hela byggandet - insidan skrov! Först ut är slipning för hand 40 - 80 - 120 och sedan prime med epoxi igen. - och denna gången går det ännu värre - 200 gram epoxi! undrar vad skrovet kommer väga...För att hålla formen medan laminatet är ensidigt gör jag avståndsbitar - en för varje spant - det ser ut av mycket men är väldigt snabbt gjort och det sparar en för mycket strul senare i bygget





 På insidan lägger jag den nya 110 grams twillväven jag hittade - förutom i den framtida sittbrunnen där jag använder 163grams väven som jag brukar - här vill jag nog ha full styrka. Jag har samtidigt fått tag i en rulle riktat kol av samma typ som Ulf Johansson använder och jag sätter några remsor på utsatta ställen där skrovet är bredast.




Idag var jag då ute efter andra och sista lagret epoxi på insidan och vägde skrovet. Det väger in på exakt 6000 gram vilket är något mindre än på min förra kajak - men kom ihåg att detta skrov har uppemot 15% större areal - då blir skillnaden påtaglig. (vi talar om det samlade areal - inte våt yta får jag precisera!!!) Jag har funderat lite vidare på vikten av den samlade kajaken och kommer nu långsamt fram till att en realistisk vikt nog kommer sluta på 11,5 kg.  - med ett skrov på 6000 gram får jag nog räkna med att däcket utan sarg, luckor och annat kommer väga 3500 gram = 9.500 gram. två kilo för allt annat verkar vara absolut minimum, och 12 kilo är nog inte heller omöjligt.  Jag måste dock säga att 12 kilo för en havsracer där jag inte har kompromissat med styrkan någonstans är acceptabelt. Min största besvikelse var sålunda också då jag stod med rodret från Smart Track i handen - visst systemet är bra, och mycket starkt, men vikten är inte i topp -480 gram för roder, roderhus och monteringsbeslag. - Bytar jag ut roderbladet sparar jag nog in 100 gram, beslaget kan jag slippa ner och spara 20 gram till, men va fan 480  gram - och då fattas fortfarande fotstöd, pedaler och linor / linkanaler. Förutom dessa små akademiska problem är jag än så länge nöjd. När jag står och tittar på kajakken förvånas jag dock över hur mycket volym det finns i förskeppet, men jag har nu heller aldrig ritat en kajak med så hög prismatisk koefficient.

3 kommentarer:

  1. Kul att se att paulownian verkar funka så bra att bygga med. Att det suger lite mer är nog ingen större fara, några dl epoxi extra är ett billigt pris för så lätt virke. Möjligtvis kanske man får vara mer noggrann att alltid grunda trät först, för att inte riskera "svälta" fiberlagret.

    Blir ju grymt byggsugen nu, f-n att det är så mycket jobb i vägen..

    SvaraRadera
  2. Ja den är grym Paulownian - men jag får nog varna för att bygga med 44 cm mellan spanten... Tycker det blir lagom med 28 cm - Paulownia är väldigt tänjbar! Nu hoppa sjag designen visar sig vara lika bra som materialen...

    SvaraRadera
  3. Jätte snyggt.
    Det börjar likna en båt nu.....
    /Nicke

    SvaraRadera